Antingen skriver jag det längsta inlägget hittills... Eller så sparar jag min tid och energi till bättre saker och skiter i det... Ja, det låter bra.
Tro de eller ej men hittills har den här helgen vart en av de bästa på länge!
I fredags kom Emz hit och vi drog ner på stan, satte oss på Viktoria och inväntade grabbarna innan vi drog ner mot Rockbaren. Sjukt nice kväll helt enkelt som avrundades någon gång runt fem snåret.
Bakisdag som heter duga när vi vaknade igen och medan Emz åkte iväg en sväng fick jag sällskap av Jaiba. Guld! Jag fick lättat lite på mina funderingar och fick väl lite feedback på min cluelessness så att säga.
När dagen gick mot kväll tog vi bilen mot Fiskebäck och hämtade upp två förlorade soldater på permis. Det var ett trevligt återseende av den ena. Den andra var en lika trevlig militärkollega från Stockholm som några timmar tidigare suttit hemma i Stockholm och druckit whiskey, fått för sig att hälsa på Sundberg och bokat en flygbiljett. Sådan spontanitet gillas starkt!
Mot Kings Head blev det i alla fall och något senare svajade en väldigt bakissliten Olausson in. Behöver jag säga att han inte stannade alltför länge? ^^
Timmarna gick, Emz drog hemåt och jag och soldaterna hittade nya vänner. Det blev en stund av diskussioner innan vi tillslut begav oss. Tanken var efterfest hos mig men hur det gick med den biten vette fasen. Folk somnade snarare inom loppet av en halvtimma.
Idag känner jag mig förvånansvärt pigg och glad och ser fram emot ännu en kväll i gott sällskap. Hur, när, var och med vem eller vilka återstår att se men uppenbarligen så löser det mesta sig. Det är väl så när man har så fantastiska vänner runt omkring sig. Kärlek till er!
En helt vanlig kväll. Fallna och pallade. "Det luktar som torkade russin." --- "Jag är sugen på något..." "Men, är du hungrig? Här, ät en katt!" "Tack....." --- "Helvete, låset har frusit! Faaan kom igeeeen!" "Kan du inte öppna på den här sidan då?" "Nee, de låset e fuckat... Jag klättar in genom bagageluckan."
Behöver jag säga att vi skrattade gott en bra stund efterråt? Igår var en riktigt härlig dag men mitt körsbär. Love you.
Partille RK. Det blev vår andra tävlingsstart ihop för mig och Ramina, damen som fortsätter imponera på mig gång på gång, ju mer vi gör ihop.
Vi tog hem det... Vi vann! Vi var bäst idag! Det är så osvenska att säga så... Men idag skiter jag i det, för idag var jag helt jävla grym. Jag löste situationer på bästa sätt och Ramina kämpade gärnet och gav allt hon med! Det var ingen dans på rosor på banan, men vi vann!
Tusen tack Anna, för all hjälp, allt stöd, körningar... Och framför allt för att jag får möjligheten att rida din fantastiska häst. Hejarklacken idag var dessutom grym. My sunshine and my muffin and Jaiba and dad. <3 P
Det komiska, eller ironiska, med ridningen är ju att nu början man liksom om igen. Träna igen, bli bättre igen, försöka vinna igen, tro på sig själv och sin förmåga... igen. Det är konstigt att man fortsätter, men samtidigt helt logiskt. Det tar aldrig slut, man blir aldrig fullärd. Det finns alltid nya utmaningar, och jag älskar det.
Jag längtar till den dagen jag har egen häst igen. Att få ge gärnet, satsa stort... Det kommer. But for now... Fuck Jante-lagen, vi var sjukt duktiga idag.
Oavsett om något som händer nu kan bli början på något nytt så betyder det oavsett att något gammal definitivt är avslutat. Till hundra procent.
Alla erfarenheter är i slutändan bara erfarenheter enligt mig. Ibland tar det bara lite längre, eller väldigt, lång tid innan jag inser vad som var fel eller hur jag ska komma över det. Men när jag väl når den punkten så är lättnaden så total och jag inser vilka misstag jag gjorde. Och lär mig av dom. På det sättet anser jag att alla erfarenheter är bra i slutändan. Till slut.
Första gången Emz var i lägenheten var det första jag sa - "Titta, där kan du leka när du e på sniskan!" Hon tog det bokstavligt... Folk säger att vi är lika. Vi förstår ingenting...? Good-Niklas med kamerafokys, Bad-Niklas med försöker-ge-mig-onda-ögat-fokus? Markus o Dominic. Den yngsta och den äldsta. Sjukt gäng. Därav kvällen kanske... Harre. Vad i hela friden ska jag ta mig till när Emz åker tillbaka till Wales? :S
I sit here waiting, wondering, hoping that I make this right 'Cause all I think about's your hands, your face and all these lonely nights There's a feeling that's screaming in the back of my head I feel it over and over
I want to hold you and love you in my arms and then I want to need you, 'cause I need to be with you 'til the end
Then I hear myself reply, "he'll never let you in this time, tonight"
If only I had the guts to feel this way If only you'd look at me and want to stay If only I'd take you in my arms and say I won't go, 'cause I need you
Han är så lik Kallua... Så det var nog kärlek från första ögonkastet. Jag ska kämpa röven av mig (ursäkta språket) så jag har möjlighet att köpa ifall han blir till salu... <3
Miller i bakgrunden (Annikas föl), jag och My kind of guy/Hobbe (Annas andra föl)
Jag och Lontra har en ny tradition! Jag säger ny för att den ersätter såna vi haft innan... Läskedrycksflaskorna med flummiga stödord, en gång i veckan under högstadiet. Två-för-en fika med Enjoy-guiden (vilket självklart innebar att vi fikade två gånger på rad per gång).
I alla fall, söndagsmiddag är det nya helt enkelt. Och vi är grymma. Japp. Grymmmmmmma. Lasagne med sallad, fetaost och ett glas vitt.
Sådana här dagar bara älskar jag allt.
Och... uhm. Fine. Mitt huvud har vart kaos några dagar men nu börjar stormen ebba ut. Och jag tänker mer och mer på någon. Det är läskigt för återigen är jag rädd för att snubbla på mina egna fötter. Men det ska inte hända, det har jag bestämt. So, time will tell, I suppose. Så vare bara de där med tålamod med. Det är ju bara så skrämmande när det inte bara är upp till en själv. När man inte är ensam om att styra över vad som kommer hända. Well well...
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Men att inte våga är att förlora sig själv.
"No one ever gets tired of loving. But everyone gets tired of waiting, assuming, hearing promises, saying sorry and all the hurting."
Kan vara det mest träffsäkra jag läst på länge... Kanske någonsin skulle jag till och med våga mig på. Vill man ha en skön blandning av glada, komiska och riktigt djupa statusrader är fröken Järlebrant ett säkert kort. ;)
Tre dagar i Stockholm var vardagslyx för mig. Att få umgås med Busse, prata om allt vi sällan hinner prata om annars och äta och skratta gott. Tre finfina dagar, mysiga stunder och allt därtill. Åh ni vet, när det pirrar sådär och man blir varm fast det är kallt... Ändå var det åååh så skönt när tåget rullade in i Göteborg igen. Solen, havslukten, spårvagnarna... Hemma. Men återigen känns huvudstaden sådär jobbigt långt borta... Alldeles för långt. En kväll med soulmate - mat, skumpa och härliga skratt till härliga minnen! Lite seriöst, mer att dricka, funderingar och lite prat om det förflutna återkopplades sedan till skratten det med. Så underbart att ha min soul där!
Ikväll äre svårt att sova men fina Krunegård håller mig sällskap. Tyvärr finns ingen fin video att bjuda på, men jag kan säga så mycket som...
Och jag var kär och du var kär
Och jag stod här och du stod här
Hisnande tankar som vi båda tänkte
Jag tänker dom nu, men vad tycker du?
Vad hoppas du? Vad önskar du vad vill du?
Är du rädd? Är det så? Du är rädd? Du är rädd?
Om du är rädd, sluta med det
Om du är bränd och rädd lägg av med det
Lita på mig börja med det
Lita på mig sen får vi se
Lontra och jag var såklart radarparet att inviga lägenheten. Lovely it was! Och sen har de bara flutit på änna. Sjukt nice, det är nästan så man inte kan bli gladare! Kanske.
"Onekligen så är det en markering om att jag har distans till den gemene fördom som finns om mig som kvinnorkarl. Men samtidigt inte sticka under stol med att jag är en tjejtjusare och framförallt varit tjejtjusare."
Videobiografi - "Svenska tjejer".
För ett tag sedan, någonstans i Tyskland
Och resultatet blev sådär fantastiskt genuint
Det är intrycket, avtrycket, förmågan att snickra ihop svindlande texter och modet att vara sådär galet äkta och orädd för det nya (med mera, med mera, med mera) som gör konceptet oslagbart. Kristian Anttila är i Sveriges indie-pop kung. Onekligen. Och ändå lyckas han med att bara vara Kristian Anttila. All or nothing.
Självmordsblond.
För att återigen, som alltid, citera min musikaliska hjälte ;)
For some, music is not just a pasttime. But an undeniable fact of living. A blissful slavery of mind, body and soul... Within the veins of the few, passion fills every sinew with a sweet unquenchable purpose... And so they say, - Watch me bleed.
Jag ligger här i sängen efter en kväll med min mor som delades med kräftor, vin och filmen "The guardian". Oouch för ögongodiset Ashton Kutcher... I alla fall... Det ofattbara faktum att jag flyttar hemifrån under den kommande veckan början gå upp för mig. Det kan ha och göra med att jag kollar runt på bredband, hemförsäkring, elbolag... samtidigt som jag funderar över packning och målning av hallen som ska fixas imorn... när det "stora" flyttlasset ska komma iväg och när jag kan få sova min första natt i mitt eget hem!
Fatta... Jag kommer ha en plats att kalla hemma. En plats där alla mina grejer finns. Det har ju faktsikt aldrig hänt innan. Jag har ju alltid, alltid flyttat mellan mamma och pappa, vecka till vecka, helg till helg. All denna packning, alla dessa väskor... Äntligen ska det få sitt slut och det är en fruktansvärd lättnad. Något jag inte insett förrän nu, när det finns inom räckhåll.
Hmm... Sedan har jag ju helgen att se fram emot och trippen till storstan! Äntligen ska jag få träffa Wickit och Glampop igen, det var ju så sjukt längesen sist! Det lär bli massa prat om söta amerikanska pojkar. ;) Som om det inte vore bra nog så får jag ju träffa min Linda sen. Heeeerre vad vi kommer sitta uppe halva lördagsnatten och prata om precis allt och inget. Det kommer bli underbart!
Vad som händer resten av tiden återstår att se, men jag är helt säker på att det kommer bli en fin helg oavsett. :) /J
Det här är mitt andrum, min plats att låta hjärnan och händerna pränta ner det som läpparna inte kan forma. Vare sig det är lyckliga eller sorgsna ting så är det i alla fall sådant jag vill få ur mig. Jag hoppas du finner något att läsa som kan få dig att le eller kanske känna igen dig. Välkommen.
