...when dreams came true.
.
Januari:
Början på 2011 spenderas liksom slutet på 2010, i Barcelona med åtta fantastiska flickor! Vi firar aftonen på La Rambla bland vindruvor, champagne och en folkfest utan dess like! Men tiden går fort när man har roligt och innan jag vet ordet av sitter jag på ett plan hem till ett igensnöat Sverige. Och så var år 2011 igång.
.
Det första jag gör är att åka hem, slänga in min väska i lägenheten för att sedan åka vidare till Centralen och ta tåget till Stockholm. Efter att ha mött upp herr Bellator färdas vi åter till Göteborg. En kylig och ganska tyst och förvirrande helg passerar innan han återvänder till Stockholm, och så lägger sig tystnaden efter ett halvårs liv. Lyckan kommer, lyckan går, men jag vet att jag består…?
.
Efter en ganska krasslig start så fortsätter månaden med arbete på Sodexo, which is pretty life sucking. Men i goda vänners sällskap och med fenomen som Tetratorsdag och Söndagsmiddag blir tillvaron riktigt prima!
Cherry och jag besöker P3 Guld Galan och det enda jag kan säga om det är – SE DEN!
.
”Jag tycker det blir så mörkt när man släcker ljuset…” – Jenny Ollila
.
Februari:
En kort men ack så fullspäckad månad.
Jag jobbar nu trippelt – på Sodexo på dagarna, på Strike vissa eftermiddagar och helger och i Valler vissa kvällar och helger. Men jag trivs med att jobba, jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min tid annars.
.
En mörk februarikväll bjuder Strike till personalfest med bowlingsfemkamp och trevligt sällskap i mängder! Under kvällens gång får jag veta att herr Ekbäck är på väg till Västkusten och tack vare några öl i kroppen slutar kvällen med en nattlig promenad längs Göteborgs kanaler, i sällskap av någon jag inte trodde mig få återse på svensk mark. Efter det följer två dagar i sällskap av Ekbäck och fröken Dorvall. Snacka om att många minnen (roliga och pinsamma för det mesta) kommer upp till ytan den helgen!
.
Ännu en alla hjärtans dag passerar obemärkt. Jag kan verkligen inte bry mig mindre. Kärlek är ett elakt skämt som spelas människor emellan. Inte min grej.
.
En kväll hos far min sätter Pepsi ribban för denna månad – hon lyckas riva mitt ben blodigt, utan att förstöra mina nylonstrumpbyxor?! Jag bör även tillägga att jag förtjänade det där rivsåret... Jag skrämde henne halvt ihjäl när jag höll upp henne framför en spegel. Inte mitt livs smartaste ögonblick.
.
Min kropp och jag har ju inte alltid samma värderingar och utan samråd med mig bestämmer den sig för att kasta sig rakt in i väggen. Men vad är väl en bal på slottet… Efter någon veckas vila och medicin är jag på benen igen.
.
Fröken Busse besöker hemstaden och vi går på fabulös masquerade bal. Fint ska det va, men vad hjälper det med tankar på annat håll. Åter igen görs tillvaron fin med mysiga, vintriga fikastunder med kära vänner, samt det faktum att Kings Head säsongen drar igång.
"In youth we learn, in age we understand" - Okänd
.
Mars:
Enligt kalendern är det vår nu, men snön utanför fönstret hånskrattar åt alla vindpinade göteborgare.
”Vår?! Äru go eller?”
.
Miss Faulkner anländer till Sverige och Valler. Funny thing, för när miss Taylor lämnade landet lovade jag mig själv att inte fästa mig vid nästa stalltjej. Det gör ju alltid så ont när det lämnar oss. Och det gick bra! I en vecka. Sedan fann jag mig mer och mer i Valler och när allt sket sig för miss Faulkner, vem flyttade hon in hos? Jodå, min lya är helt enkelt menad för att husera två hyresgäster. Men jag klagar inte. Här skapas några av de längsta, djupaste och mest intressanta samtalen på väldigt länge.
.
Jag börjar rida en ny häst – inga namn nämnda – men jag fick helt klart konfronteras med min hopprädsla. Och fy fasiken vilken utveckling vi gjorde! Men som det sjungs i en visa... All good things must come to an end. Tur i oturen då att det visade sig inte alls vara en "good thing" trots allt.
.
Vad mer… Publik upptäcks och vi dricker spetsad latte som aldrig förr. Soulmate och jag har så många mysiga, soulmateiga stunder att jag tappar räkningen. Lontra och jag diskuterar viktiga saker, så som sprit, barn och pension – i kronologisk ordning!
.
Samtidigt som jag ballar ur på Bellator så bokar jag en vecka i London för Hanson 5of5 – words cannot describe! Snön gav upp tillslut och Lontra och jag inviger våren vid Feskekôrkans kaj med Café Con Amor fika! Jag tar även tjuren vid hornen och skickar in ännu en ansökan till Campus Nyköping. Drömmen är inte död förrän jag gått genom eld och vatten!
.
Månadens musikaliska upptäckt:
Biffy Clyro – Machines.
.
”Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” – S.Kirkegaard
.
April:
Blåsippor ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår...
.
Livet rullar på... Karila slutar att jobba i Valler och bor nu hos mig 24/7. Jag klagar fortfarande inte. Jag har någon opartisk att diskutera med och en god vän att njuta av Göteborgs fina sidor med. Vi besöker Masthuggskyrkan och avnjuter en Daimtårta på Röda Stens brygga.
Jag besöker Jazzhuset för första gången. Det är queer night och jag är förkyld, ändå blir jag positivt överraskad. Måste ju vara på grund av sällskapet – Eliten.
.
När helvetet fryser till is och grisar börjar flyga passar jag på att börja rida Ramina igen. Höjdpunkten av tårdrypande ögonblick blev min tävlingsdag på MRK, samma klubb där jag och Joyride vann en omgång av Bohus cupen. Under min ritt med Ramina spelas Roxette’s låt Joyride… Och under prisutdelningen spelar min och Jojjes vinnarlåt, Simply the best. Jag, min hejarklack och mitt lag bara myste dagen lång.
.
Jag besöker herr Straydog och får min älskade notrad tillfixad. Vad är det med nålar och bläck som är så beroendeframkallande?
.
Annars är våren som våren oftast är. Mitt hjärta hugger ungefär i takt med att uteserveringarna ploppar upp. Det är dags för förändring. Jag säger upp mig från Sodexo och börjar jobba i Valler. Och jag älskar det. Kvällar och helger spenderas antingen med vänner eller på Strike. Där, på Strike alltså, får man ju dessutom alltid höra roliga saker…
Kund till CW:
”Du är elak!”
Pekar på mig och utbrister:
”Hon är snygg! Snyggare än Göran Persson!”
Tack! Tror jag…
.
"Friends are the family you chose" - Rumor Has It.
.
Maj:
Det är inte mycket nytt nu… Jag myser på med de fyrbenta i Valler och med vännerna på diverse caféer. Ramina och jag tävlar vidare och kammar hem rosetter i rasande fart. Det är ju skönt för självkänslan om inte annat.
.
Soulmate och jag spenderar en alldeles underbar kväll med rosé-förfest hos henne följt av vild dans på Park Lane. Förvånande nog i sällskap av herr Olausson?! Hoppsan Jenny…
.
Genom eld och vatten skulle jag vandra för drömmarnas skull... och fan ska veta att jag plaskar i vatten av panik när jag får veta att jag missar antagningsdagarna på Campus Nyköping, på grund av 5of5 i London. Hur väljer man mellan dröm i uppfyllelse och total lycka? Det gör man inte. Campus Nyköping har en reservdag för de som får förhinder. Klappat och klart!
.
Ja... Vad ska man säga egentligen. En knäpp månad får ett ännu mer knäppt slut. Soulmate och jag förfestar på Bitter Bar med Sveriges godaste Strawberry Daiquiri. Självklart får vi sällskap, men inte vilket sällskap som helst. Nej, två halvhöga män vilket resulterar att jag blir bjuden på synen av manliga, rosa-lackade tånaglar. Vad säger man? Vad gör man? Jo, man kastar sig i en taxi och åker därifrån.
.
Taxiresan blir ett kapitel för sig… Han kör fel… På bilfri gata… Blir stannad av polisen och får böter medan soul och jag blir hjälpta ur bilen av herr Blå. Man tackar man tackar. Vi fortsätter till Trädgår’n som faktiskt spelar fantastisk musik som tröst medan kvällen övergår i natt. När vi tröttnat på alla två-äpplen-höga-asian-men rör vi oss mot BK för ett förhindra-bakfylla-mål-mat. Väl där, på uteserveringen, bevittnar vi Lilla London bli stormat av poliser i piketbilar, drägg som blir handsfängslade och utspridda med näsan mot marken, iakttagna av polishundar. Dags att retrera till World of Puff för lite skönhetssömn.
.
Och det var mars månad i ett nötskal.
.
"We don't fall in love around here, it all turned into deep pornography." - Okänd
.
Juni:
...kan inte beskrivas ord för ord, för då skulle jag skriva i en halv evighet. Men jag kan säga så här:
.
Jag är på 5of5 i London, hänger med alla mina fansons, träffar Hanson face to face på skakiga ben. Under fem kvällar lyssnar vi på all musik som förgyllt våra liv de senaste tio åren… Och bara glömmer att det finns en värld utanför Kings College och London.
.
Jag och pappa bilar till Nyköping för intervju på Campus Nyköping. Inte lika nervöst i år… Jag börjar ju änna bli van vid detta. Min soulie flyttar in hos mig. Sofia, Mats och jag besöker Metaltown. Herr Boström ger mig skjuts hem en kväll, i sin JetPak van. Konstigt. Men snällt, såklart.
.
Miss Taylor avlägger en visit i Svealand. Anledningen är ju självklart att hon och jag ska vara brudtärnor på Söderlund/Björks bröllop! Fröken Järlebrandt och jag gör årets upphämtning på Landvetter med partyhattar, serpentiner, tutor och bubbel. Åh, så vackert! Miss Verbeem anländer också till Sverige och så är The Fab Four samlade igen! Bröllopet… Ja, ni som följer mig här har ju läst om det. Det var en bal på slottet. Helt fantastiskt. Jag kan inte minnas när jag var så lycklig senast! Jag misstänker också att det skedde ett tappert försök att fösa ihop mig med herr Sundqvist. Jodå, det gick väl nästan vägen. Dock betyder inte goda avsikter alltid god utgång, så det blev ett snabbt hej och ett vänligt hejdå, enkelt sammanfattat.
.
När allt lugnat ned sig åker Jaiba och jag till huvudstaden för en veckas lugn och ro. Våra dagar i Stockholm är alltid fantastiska och dessa är inget undantag. I takt med sommarens värme tinar jag. Lyckan blir total när herr Petri vinner Svensktoppen Nästa Region Väst...
samtidigt som jag får beskedet som räddar mitt liv – Jag har kommit in på Musik och Eventarrangörsutbildningen på Campus Nyköping! Äntligen kommer den nystart som jag längtar efter! Nu får till och med hästarna stå åt sidan för hädanefter ska jag enbart fokusera på mig själv och mina studier!
.
"Can you tell her that the only way her heart will mend is when she learns to love again. And it won't makes sence right now but you're still her friend. And then you let her down easy." - Robyn
.
Juli:
Älskade juli. Det är min månad och på något konstigt sätt blir det alltid en lugn och vacker månad.
Jaiba och jag avslutar vår fantastiska vistelse i Stockholm med en oslagbar middag på vårt Agaton i Gamla Stan.
.
Jag är snabbt tillbaka i Göteborg, Kelly och jag åker till Falsterbo Horse Show, jag debuterar LA dressyr på Bernie och får notraden färdiggaddad!
.
En solig sommardag njuter Lontra och jag av en fika på Franks Kafé. Då ringer min telefon. Det är någon snubbe som säger att han hittat en lägenhetsannons jag lagt ut. Han säger att han också ska flytta från Göteborg till Nyköping, ja alltså, för att vi båda ska gå i samma klass till hösten. Frågan lyder ifall vi kanske ska söka lägenhet tillsammans. Lägenhetsbristen verkar ju rätt uppenbar i Nyköping så det kanske kan underlätta, om jag inte tar illa upp?
Inte gör jag. Han säger att han jobbar på O’Learys och välkomnar mig att komma förbi och ”surra mer” om jag känner för det. Johojaja. Aningen, eller väldigt, förvånad lägger jag på och berättar för Lontra vad som hänt. Hon skrattar, jag skrattar. Men jag hinner inte mer än komma hem innan jag får ett mail från en tjej som också ska gå i min klass, en tjej med samma fråga som killen som ringde.
.
Det går faktiskt inte många dagar innan vi tre möts vid Kopparmärra för en fika på Le Pain Vallgatan. Det är trevligt, de verkar okej. Vettiga, sköna människor liksom. Vi kommer överens om att söka treor och fyror som bara den. Vi ska flytta ihop med andra ord. Friskt vågat hälften vunnet?
.
Fröken Siirilä åker kort därefter till Barcelona. Herr Larsson bjuder in till förfest. Och sen när tackar vi nej till galej? Jag samlar ihop två vapendragare, Lontra och herr Forsaeus, och vi beger oss till en lägenhet på Norra Gubberogatan. Någonstans i bakhuvudet hade jag en förhoppning som alltid får varningsklockorna att ringa. De behöver dock inte ringa länge – den förhoppningen smulas sönder ganska tidigt den kvällen. Lontra och jag kör vårt race - rosé och högintellektuella diskussioner, mest med varann såklart. Hennes stukade fot tillåter oss att gå hem när resten av kompaniet drar ut. Jag får ett samtal strax därefter som förvirrar oss båda något, Louise tittar menande på mig, men sedan tänker jag inte mer på det. Vi fortsätter sakta vår nattliga promenad genom Munkebäck innan vi skiljs åt och jag vandrar sista biten hem.
.
Innan jag vet ordet av är jag inbjuden till avskedsfest för min soulmate. Det är tungt och overkligt men vi båda vandrar i den riktning vi vill. Fastän vi vandrar från varann så kommer aldrig avståndet vara större än en tanke. Det börjar ju faktiskt bli dags för mig att packa och planera hösten nu. Och så var mitt vackra juli slut.
.
”Alla misstag är alltid bra, i slutändan. Du lär dig alltid något som du kommer ha nytta av i framtiden.” – J.Ollila
.
Augusti:
Augusti är månaden då jag ska lämna mitt trygga nät och kasta mig handlöst ut i världen! Eller ja… Jag ska i alla fall flytta till Nyköping och börja plugga.
.
Varningsklockorna i mitt huvud ringer envetet varje dag, ungefär lika ofta som jag och herr Larsson hörs. Men som en liten trotsig treåring vägrar jag lyssna på dem. Får man inte prata med folk längre va? Det är fint hur jag och mitt undermedvetna alltid ligger i konflikt…
.
Herr Larsson ska i alla fall flyga hem till sitt Norrland och jag erbjuder mig att hjälpa till med lite körning. Som tack blir jag bjuden på lunch. Det är något visst den dagen… Doften av våfflor under ett kastanjeträd på Trädgårdföreningens uteservering. Varma vindar, söta tanter vid bordet bredvid och ett avslappnat sällskap. Jag har en svag förnimmelse av en känsla i magtrakten som gör sig påmind. Men nej, det är omöjligt. Det kan inte vara.
.
Jag återvänder till vardagen och mitt sommarvikariat på HSB. Några dagar senare ringer en röst och talar om att vi fått en lägenhet i Nyköping! Trots att lättnaden finns kvar så dör glädjen ganska fort av en tårdrypande kram farväl av soulmate i ett soligt Brunnsparken.
.
Föga oväntat börjar en ny våg av skitsnack och knivhugg i ryggen spridas från landsbygden och jag inser, med sorg i hjärtat, att det är dags att lämna hästarna för nu.
.
Under några sista provtagningar efter ett halvårs helvete av sprutor ”ut-ifall-att” börjar jag seriöst tvivla på min läkare. Hon avfyrar repliken:
”Tränar du eller har dina armar alltid sett ut så?”
Japp, jag föddes i juli 1990 med biceps större än min egen kroppslängd. I takt med att blodproven får sitt slut börjar också hjärtesorgen se ljus i slutet av tunneln. Äntligen! What doesn't kill you makes you stronger!
.
Tack och hej Göteborg. Den sjunde augusti börjar ett nytt kapitel i mitt liv när jag flyttar in hos fröken Busse i Flemmingsberg. Hon är bortrest men jag slipper ändå älta min första-dagen-i-skolan-nervositet tack vare sällskap av Herr Larsson, film och skönt snack. Jag ignonerar blint varningsklockor och känslan i magtrakten. Framför allt ignorerar jag att det stöter till i magen när hans arm nuddar min… Men nej, lägg av Jenny! Om kärlek är ett skämt så är förälskelse en lögn. Och så fortsätter jag banna mig själv ett tag.
.
Campus är fantastiskt och fru Sahlin inleder med en galet peppande föreläsning!
Första helgen åker jag till Göteborg och tömmer min lya. En vecka senare flyttar jag in hos Siirilä och Larsson som hunnit före mig in i lägenheten. Herr Larsson och jag tar en skön kvällspromenad och pratar om allt mellan himmel och jord innan vi ser ännu en film. Och ännu en film... Och plötsligt vaknar jag med en arm om mig.
Jag kan snart inte längre förneka det som flimmrar i min mage… Det har rört sig upp mot hjärtat och vår första kyss får världen att stanna... Eller ja, hissen stannar i alla fall och åker sedan ner igen innan vi hinner kliva ur. Jaja, det är ett minne det med, haha.
.
En klassfest i en husvagn är ett annat minne. Eller ska jag säga – en cykeltur i en buske är ett minne. Eller – mysigt samtal på vår balkong är inte ett minne? Inte finns det kvar i mitt huvud i alla fall. Jag förstår inte...
.
Helgen efter är redan bokad. Joel (herr Larsson), fröken Marou och jag ska ta tåget till Göteborg i diverse ärenden. Men… Vad händer? Jag har en hand i min. Min hand är i hans. Men jag vågar inte tro, varför nu när aldrig förr? Men det är något som jag inte kan sätta fingret på, något som är annorlunda. Vi går på Göteborgskalaset ihop med Midfrost, Jaiba och mor min. Sedan ölar vi hos mor och Wolfen och somnar sött.
.
Dagen efter tar vi sovmorgon. Vi äter tapas till middag på Mañana och besöker sedan en kräftskiva hos hans vänner. Vi fortsätter till Andra lång med Lontra och avslutar kvällen med en galen bussresa hem. Jag hör mig själv bli kallad flickvän... Och så släpper jag på rädslan och låter mig flyta med. Det som inte kunde hända har hänt. Jag är kär.
.
Vi återvänder till Nyköping och jag går nog på moln. Vi firar Joels födelsedag på Skafferiet med halva klassen… Och sedan var den sista sommarmånaden till ända. Vilken underbar sommar!
.
"Every end is just a new beginning." - Hemlig
.
September:
Höst. Men allt är annorlunda. Luften är klarare och löven skiftar i starkare färger.
.
Skolan är igång, insparken äger rum i Woodstocktema och det är en dag jag aldrig kommer att glömma. Jag tror bestämt att jag är kär och galen och dansar natten lång!
.
Jag hoppar på Gabby Wilson’s releaseprojekt, Ida-Lee kommer och föreläser och min första projektgrupp formas när ett teoretiskt WWF projekt tar sin början. GW’s releasefest äger rum, jag jobbar på Stockholm All Star Festival, MITTWOCH-planeringen drar igång, jag spenderar en ensam helg i Göteborg och Siirilä och jag river av en galen bilresa tillbaka till Nypan.
.
En ny projektgrupp på tre tjejer formas inför Gabby Wilson på Café Opera och vi tre samt Gabby har en hektiskt heldag i Stockholm med möten på Café Opera, med Gunilla Sahlin och på EMI och MTG. Klassen jobbar på Ladies Night i omgångar, herr Edzén och fröken Busse hälsar på i Nypan och Busse och jag har en fantastiskt dag i ett soligt Nyköping.
.
Livet är annorlunda, spännande, inspirerande och värmande här! Jag stormtrivs med tillvaron och undrar nu hur i hela friden jag kunde hamna så här rätt? Mina drömmars utbildning och kärleken på samma gång är ju faktiskt för bra för att vara sant. Kan det vara sant?
.
Månadens höjdpunkt:
En stooor kaffefläck i sängen. Och kramp i magen av skratt!
.
"Time will tell..." - Järlebrandt
.
Oktober:
Nu är hösten här och jag besöker fröken Nordström i hennes nya lägenhet i Stockholm! Det blir en minifangathering där även fröken Brandel och fröken Lindberg gästar.
.
Det blir många mysiga hemmakvällar i Rosenkälla och jag får inspiration till en foto dag i höstvackra Nypan. JJ-day firas över Skype i år vilket är allt annat än same same but different. MEA besöker STIM Music Expo vilket är en fruktansvärt inspirerande tillställning – och kort därefter bokas Fritte och Tingsek till höstens MITTWOCH.
.
Vi går på spelning i Nypan med The Animation, Sofia och Mats hälsar på oss, det är Halloweenfest på Kåren och så är det plötsligt dags för genomförande på Café Opera med Gabby Wilson. Det är antagligen den stressigaste och mest prestationsångestfyllda perioden i mitt liv so far… Jag hade kunnat sova en vecka i sträck efter det, utan problem.
.
I teorin skapas nu ”Pojkvännen och Flickvännens blogg”. Om den hade funnits på riktigt hade den varit oslagbar. Jag lovar.
.
"Sometimes I think a soulmate is someone who will let you be the most "you" that you possibly can." - J.Dorvall
.
November:
Och så kom novemberregnet. Jag begraver mig i projektledning, jag saknar miss Taylor, fröken Dorvall, Göteborg och min Joyride.
.
Räddaren i nöden blir Joel, som tar med mig på en helhelg i Stockholm. Vi går på Scandic Grand Central med massa vänner och ser klasskamraten Jonte spela med sitt fantastiska band Killerball. Sedan festar vi och vaknar upp bakis på Clarion Sign. Jag bannar mig själv för att jag är bakis just denna dag… Jag ska ju för sjutton gubbar träff Joels familj. Som tur är går det vägen ändå, trots att jag kände mig omgiven av ett spritmoln. Charmigt.
.
Helgen flyger förbi! Vi ser Knopler och Dylan i Globen, går på shoppingrunda (i alla fall hälften av oss), äter en gudomlig middag på Kohphangang som följs av drinkar på Vampire Lounge och öl på en irländs pub i Gamla Stan. Och jag är bara äcklig förälskad och kär. Hade jag träffat mig själv nu, för ett halvår sedan, så hade jag avskytt mig själv. Men jag-idag hade bara klappat mig-själv-då på huvudet och sagt att allt ordnar sig. För det gör det. Det märktes speciellt när vi vandrade förbi platser på Söder som jag helst aldrig vill se igen... Allt ordndar sig tillslut.
.
När vi återvänt till Nyköping är det dags att fira fröken Siiriläs födelsedag med fin middag och noblessetårta. Sedan har Joel och jag ännu en fantastisk helg i Göteborg. Den följs av tre dagars skola innan jag ensam åker tillbaka till Göteborg. Visst, den fyra dagar långa helgen förgylldes av hästar, min familj, minafantastiska vänner och en fin utekväll. Men saknaden spred en skugga över hela den helgen. Det går så fort att bli beroende av en annan människa. Jag kommer aldrig glömma ögonblicket när jag klev in genom vår dörr i Nyköping igen och möttes av leenden och en varm omfamning.
.
"So full of life and possibly the most possible fields of energy." - M Tingsek
.
December:
Tiden går fruktansvärt fort när man har roligt. Och den går ännu snabbare när man dessutom är kär. Jo visst, jag skulle ljuga om jag sa att livet är perfekt, för det är det aldrig. Det finns alltid konflikter, stenar i bröstet, inre demoner, osäkerhet och svartsjuka. Men livet är ändå så nära perfektion som det kan vara! Vissa dagar är tyngre än alla, men vetskapen om att jag älskar och är älskar tillbaka slår allt.
.
Fröken Siirilä och jag ser Jonathan Johansson i Norrköping, mamma och pappa hälsar på i Nyköping, Joel börjar spela basketmatcher i Norrköping och jag bildar hejjarklack. Herr Berg bjuder på glöggkväll, vår tentaperiod suger tag i oss, jag får en intervjutid på Göteborg&C.O och därav åker Joel och jag åter till Västkusten. Nervositet över praktiken, tanken på att vara skilda åt i tre månader och flera kilon av tentalitteratur tynger den här gången.
.
Och så får vi båda reda på att vi får vår praktik. Jag i Göteborg och Joel i Stockholm.
.
Det finns inte riktigt tid att tänka just nu, tentorna avlöser varandra som fyrverkerierna på nyår. Så fort salstentorna är över flyger Joel och jag till Luleå. Och det är så fint… Det är vitt, lugnt och fridfullt och jag får tid att vila bort klumpen av stress i magen.
.
Vi träffar Joels vänner, festar lite, handlar julklappar, firar en mysig jul i Sunderbyn, njuter av ledighet och kärlek och åker sedan till Dundret för lite skidåkning över nyår. Och vilket nyår sedan. Skidåkning, after skii, nyårsmiddag och tolvslaget med berusande nyårskyss och utsikt över hela Gällivares fyrverkerier.
.
Vi delar ord, tankar, konflikter och erfarenheter som jag aldrig delat med någon innan. Jag vet nu att det är på riktigt. Jag har aldrig varit kär innan, aldrig nångonsin. Det här är på riktigt och jag älskar och blir älskad tillbaka. Jag är inte samma människa nu som för ett halvår sedan, men samtidigt är jag mer mig själv nu än jag någonsin varit.
Tänk om jag hade vetat det den där dagen i juli - när min telefon ringde med en okänd röst i andra änden.
.
"If you love the life you live, you will live a life of love" – Emma Taylor
-
Och så kom 2012. Jag flyger ensam till Göteborg. Och jag ska inte ens försöka förklara saknaden och tomheten här, utan min skitunge vid min sida. Men om 50 timmar och 43 minuter är han är.
.
2012 – bring it on!
/J
