Jenitz.blogg.se

So, christmas came and went.

And oh what a night. We filled the day with sunshine and swimming in the warm water, ate an always so incredible lunch, slept for a few hours before heading off to the christmas celebrations at The Last Fisherman. We were greeted by a tiny elefant, laughed our asses of at the psyco-man (Grey) and ate amazing food! When the night was closing up, we watched the fire show and drank the best Mojito I've ever tasted.

Then, my head was spinning. Not from the alcohol, but from looking over my shoulder all the time, searching for... maybe someone special. ;)

The family Windo/Dorvall and I soon continued the night by walking over to Luna Beach Bar, or as Mr J.D said: The Luna Bitch Bar. There we drank some buckets, danced and once again, laughed at the psyco-man no 1! Still, my head was spinning... ;)

Around the same time as the night before (though still a few minutes later, enough to make me twist and turn) the last pieces of our company arrived. Jenitz was smiling all night long. :D
I can't bring myself to stop thinking. Those three days, or evenings one should say, around christmas was great.

Now, time is running out for me and my soulmate. All the fun people seem to have left and all the families and retired couples have arrived instead. The last week here is planned pretty much to pieces which makes the feeling of anxiety even greater. We're not staying here for ever! Not okay.

Today we're going to Lazy bar for a real chill-out evening with our rastafari-dudes. Tomorrow it's New Years Eve which means nothing else than BEACH PARTY @ LUNA BEACH BAR. The day after... Do I need to say more? Lots of sleep and hopefully some shopping. Then it's saturday and time for a whole day on a speed boat, doing the island-tour. ;) Sunday is all about sunbathing and then Chang bar in the evening. Monday (sunbathing goes without saying) will be spent as our last night, starting with a bucket and some pool at Umbrella Bar and ending in the early hours at Luna. Then it's tuesday, time for the final massage, manicure and pedicure. And packing... For departure on wendesday. And that's it. Unbelieveble.

Oh, I almost forgot. We met what I believe to have been the most drunken swedish guys at Luna yesterday. They were to travel to the islands by turtle. Yes, by turtle. You never know what the evening will bring here. That's what's so lovely.

And while I'm at it... It's unbelievable, the flashbacks we get at Luna these days. Going to the toilet, passing outside, the taste of the blue Sex on the beach, walking on the beach in front of the bar... We've had many great nights there, I don't know what else to say.

Over and out from Ao Nang, Krabi.

/Jenitz
(Just hoping for the best, without hoping.)

All good, all good.

Life's joyfull and I cannot imagen going back home. I left things I don't want to pick up again... We talk alot, J.D and I, about everything. But the things that are hard seems easier down here. I had the one breakdown I talked about last time, but that was it. Since then, we're talking about everything in a relaxed way, just ventilating life, thoughts and our views on complicated relations, the future or just what drink to have tonight.
Over here, life seems to not have to be so complex. And maybe that's the way it's supposed to be. Maybe we just make it harder at home, harder than it has to be. 'Cause the climate and the surroundings makes us less pleased with just about everything. Anyone agreeing?

I'm coming to peace with myself and my life here. I'm alright and so's my life. Not perfect but working on it. I'm working for what I want, keeping what I have and accepting that some things are just the way it is.
If you want something really bad, just let it go and see if it comes back. And I think it will, I hope it will.

Life here is good and I have a feeling of calm, of being content and completely without stress. We get the things we want, good food, massages, drinks and whatever crosses our minds.

Ofc, I miss some things at home and coming back will be nice in many ways. This is just a break that I needed really bad. To find myself, "heal my aura", get the colour on my face back, eating, just looking healty again.

And I owe lots and lots of that to my beautiful soulmate J.D.

Love Jenitz
(Mmm... Thinking of you more that intended to.)

It's awesome!
Four days has passed and we already seem to be running out of time! The first day was hot, hot, hot but now we're getting used to it.
We spent the first evening strolling around Ao Nang and had a fab dinner @ Tantas, ending it with some breezer on our balcony. Second day was all about the beach. Breakfast at eight and then sunbathing 'til three when it was time for siesta. We spent the evening at a really nice little thai resturant with lots of natives and less turists, like it that way lots and lots! Topped it with some thai pancakes and I was in heaven! Oh and we did some SHOPPING aswell! Love it!
Later on we moved on to Luna Beach Bar and had some drinks... A few. :P We met this awesome guy from L.A, a tad old but no worse than the Swedes in his company. Ouch ^^ Maybe we'll go work in his italian resturant in L.A? Worth a thought or two though!
Yesterday was the third day which looked quite the same. After sunbathing and sleeping during siesta we woke up and then went uptown to try out another full-of-natives-resturant, the best food so far!
Then the party started. ^^ We went downtown and found a street full of pubs! We crashed into one of them and ordered one Mojito each and a bucket. Sitting there, trying to flirt up some company with less luck then we'd hoped for. I went to the lue for a sec and came back... To find our table full of guys our age from Orebro. Whispered to Jennifer, "When did this happen?"
We all shared some drinks, nice not having to pay, and had a blast! After a while me and J wondered of to Luna and I was caught by two older swedes, talking about music for a while. Then I had to leave... :P I wonder though if the guy in black... if maybe he had some connection with Hellstrom? Hmm...
Our swedish company from earlier met up with us at Luna, though nine had become five or six. The details are a blit blurry after this.
And I'm sorry to say that the night ended not so fun for us... Since I got some kind of a breakdown and suddenly I had the bloody niagrafalls flooding down my cheeks.
J hugged me, took me home and told me to see it as progress instead. Crying just ment I was relaxing more. And I think that's true. I felt much more relaxed and reliefed after. Thinking to much can be both good and bad. But now I know where I stand.

I'll keep in touch anyway, gotta go now. All is gooooooooooodigood here! :D

Hugs and kisses to ya'll!
(I miss u badly.)
Jenitz

Yeah... The past few days has been pretty busy. And the past 24 hours has been a roller-coaster-ride of laughter, tears, anger, dissapointment, meetings and simply... satisfaction, to use the only word usable.

I'm at Jennifers house now, have just eaten some food with her family. I still can't understand that we're leaving. I can't wait to get going, to let go and see how everything will be when I come home.
At the same time I'm a bit scared. How much will have changed when I come back, both in my mind and life, as in others.
I hope some things will have changed, but I don't know in what direction.

To be perfectly honest. Last evening was up, up, up, up, dooown and then up, up, up with a perfect morning, actually.

I have these three words that I can't tell you. Those three words. 'Cause I'm afraid it won't matter. And I don't want to mess things up. Whatever "things" are.

I just can't see myself anywhere else than there.

However... Soon it's time to leave and I'm just gonna let things go and leave everything in Sweden, to pick it up when I land here again, both fysically and mentally.

I wish everyone a merry xmas and a happy new year. Love ya'll.

/Jenitz

...I've hardly spoken a single word in Swedish.

Since miss K arrived I've truly fallen back into my love for the English language. I don't even want to speak Swedish anymore. It's boring and flat and you can't express yourself properly. But I suppose I'll be forced to do so anyway.

Me, miss K and miss A went into the nearest town today, to give miss K a short sightseeing-tour and then have a cup of coffee and a small cake while chatting for a while. At the café, miss K asked me to order for her since she's not very comfortable with Swedish (yet). I looked at the guy behind the counter and said:
"Two large latte and one appleca... Oh... Hrm, två stora latte..."
Nice Jenny.

And you know what. I don't want to leave Valler. I will miss it. I will miss the dogs and everything. Yeah, I never thought I'd say that due to my allergy and that I don't want to work with horses. But hey, obviously things do change.

G'nite folks.

/Jenitz

...som Melissa Horn's "Lät du henne...". Men nära nog. Gillar den lika mycket som jag inte klarar av den. Men här är den i alla fall.

Ignonera allt crap som ploppar upp...

Jag längtar!

/Jenitz

Jag är jättedålig på att blogga för tillfället. Dels beror det på att jag jobbar hela dagarna. Dessutom har jag varit jag förkyld. Så när kvällen kommer och jag egentligen har tid att blogga så är jag så otroligt trött att jag bara däckar framför tvn istället. Fun, fun. ^^

Men nu börjar jag äntligen känna mig helt frisk, bortsett från höallergin som får näsan att rinna konstant. Idag kommer dessutom min ersättare hit till Valler, Kelly från Holland. Så halva natten igår satt jag och översatte foderstater, att-göra-listor, kontakt-listor med mera, till engelska. Nu gäller bara att göra klart allt i stallet, flytta ut ur rummet och städa det, för att sedan hämta henne på Landvetter vid halv sex.

Med andra ord måste jag sätta fart ganska snart om jag vill slippa stressa. Vilket jag vill. Såklart.
De närmsta dagarna är ganska galna för mig med dock. Fram till fredag ska jag lära upp Kelly och sedan slutar jag jobbet! Ni får en liten överblick över mina sista dagar på svensk mark för detta året, ifall ni nu skulle undra vart jag tar vägen. Men jag lovar att ta mig tid och försöka blogga lite mer.

Det sista som knyter an till mitt förra inlägg är min lilla dam i Linnéstan. Hon är närmare 80 år and still going strong. Och hon pratar alltid minnen med mig. Hur det var förr när hennes äldre generationer levde.  Hur viktiga minnena är även om man inte ska leva i det förflutna. Hon säger alltid att hon är tacksam för allt hon fått. Barn, barnbarn och barnbarns barn. Hon säger alltid att hon är tacksam för varje dag och får vakna upp och ha alla sinnen i bruk. Och hon tänker njuta av den tiden hon har kvar.

Ingen främling har någonsin öppnat sig så och visat mig sådan enorm tacksamhet som hon gör. Det är svårt att förklara med ord för dem som inte sett den sortens uppskattning. Men den rör mig på djupet så till den grad att jag ofta blir tårögd i hennes sällskap. Som idag. När jag hittade hennes vigselring som hon tappat bort för fjorton dagar sedan. Då blev hon så glad så hon knappt kunde sitta stilla. Och då känner jag mig dum för att jag gnäller och inte uppskattar att jag har så mycket och dessutom har hela livet framför mig.

För att knyta ihop denna säck...
På grund av dessa tre saker (filmen, boken och min lilla dam) så har jag tänkt mycket de senaste dagarna. Om jag skulle dö imorgon, vad skulle jag ångra? Eller om de som står mig nära skulle försvinna, vad kommer jag ångra att jag inte gjort? Vad händer med allt det där som aldrig blir sagt?
Tar jag vara på allt det som är fint, eller fokuserar jag för mycket på det förflutna och på det som suger det goda ur livet? Antagligen, ja. Och det skäms jag för. Jag skämdes när jag läste boken med. Jag skäms för att jag är så förbannat bortskämd, med fler hem än jag kan räkna på en hand, fler otroligt nära vänner än jag någonsin kunnat önska. Och jag skäms för att så många andra i min närhet gör precis som jag. Vi uppskattar inte allt det vi har.

Det är så jävla sant, ursäkta språket. Men man saknar det fanimej inte förrän det är för sent. Jag hoppas vi tänker på det. Innan det är för sent. För det är inte alltid man får en andra chans.
Jag har makten att göra vad jag vill av mitt liv. Och jag tänker skärpa till mig och uppskatta och njuta av saker och ting. Jag vill inte sitta där en dag och ångra allt jag aldrig gjorde. Jag vill kunna berätta om allt jag faktiskt gjort, allt jag vågat och alla som kantat min väg. För att de förtjänat att göra det. Och för att de också lärt sig att uppskatta livet istället för att klaga mer än rättfärdigat. Det finns många som har det så mycket värre. Det får vara jobbigt ibland, ett tag, men sen får man rycka upp sig igen! Det låter klyschigt, men det är sant. Som så många klyschor faktiskt är. Sanna.

Nog med tankar för ikväll. Speciellt från mig som aldrig tänker. ;)
/Jenitz

...och så vidare, och så vidare.

Igår var jag, Jaiba och Midfrost på bio och såg filmen 2012. Rätta mig om jag är överdrivet kritisk.
Fine, det var en bra film över lag och effekterna höjde filmen och gjorde den bra, rätt och slätt. Men... En film om världens undergång - 12.21.12. Borde inte världen gå under... Vid världens undergång. Dagen D. The end of times. Okej, folk dog. Men inte alla. Och världen var befintlig. Även om högre krafter, universum, whatever möblerade om en aning. Nej, jag blev faktiskt lite irriterad. Ska världen gå under kan den väl åtminstone göra det med besked och utan en massa moral, och sensmoral. Just die, God damn it! :P Nej men faktiskt. Anyhow, anyway, det var en trevlig kväll i gott sällskap även om jag var dödligt trött och stundtals befann mig på annat håll i tankarna.

I filmens anda fortsätter jag dock... Jag läste en bok för ett tag sedan som jag varmt kan rekommendera med titeln "Klockan 10.31 på stranden vid Khao Lak". Historien är en biografi skriven av Lena Katarina Swanberg och huvudpersonen själv, Pigge Werkelin. Den handlar om de senaste åren i hans liv. Kort om åren innan, men mest om tiden runt och efter tsunamin i Thailand där Pigge förlorade sin hustru och två barn. Det är en berättelse om ren kamp, att slåss för att överleva när allt slutar fungera och ingenting verkar verkligt längre. Läs den. Den berör på djupet och gav i alla fall mig några rejäla tankeställare. Men dem, och ytterligare en koppling, återkommer jag med i ett senare inlägg...

/Jenitz