Jenitz.blogg.se

For some, music is not just a pasttime. It's an undeniable fact of living. A blissful slavery of mind, body, and soul.

You are my sweetest downfall

Publicerad 2011-02-17 10:43:10 i Allmänt,

Guess it's time for a lowdown (Tgr Lou)

En av mina fördelar som ger bakslag och blir den största nackdelen är min stresshantering. I nio fall av tio hanterar jag stress väldigt väl... Men så bakskjuter det. Jag har haft magsår och hjärtklappningar under gymnasietiden men efter studenten har just stressbiten inte vart några problem. Tills nu... Jag har aldrig varit så rädd för min egen skull men samtidigt så innerligt förbannad på mig själv som jag är nu.
"Att gå in i väggen" har alltid varit något luddigt för mig, även om min syster och andra i min omgivning råkat ut för det. Men nu är jag där. Och det gör mig så jääävla arg, att jag låtit mig själv hamna där.
Imorse vaknade jag med hjärtklappning och jag känner mig helt skakig. Jag kände mig okej när jag vaknade och ringde mamma angående hur jag mådde... Och när jag kommit så långt att jag pratat klart och skulle ringa upp pappa så bara brast det. Så nu försöker jag bara ringa chefen och läkare medan jag väntar på pappa.
Jag är så besviken och rädd för att jag fått känslor som jag inte får grepp om. Och tystnad är det värsta jag vet. Jag vill bara lyfta telefonen men tystnaden gör mig tyst, vill bara ha sommar och leenden. Vart tog det vägen.
Jag lärde mig en gång att det är ett enormt misstag att öpnna sig mot tystnad så jag lär mig av mitt misstag.
T-i-m-e  w-i-l-l  t-e-l-l intalar jag mig bara, jag gör vad jag kan. Herregud, jag måste sluta tänka. Sluta oroa mig för jobbet, framtiden, folk runt omkring.
---
Syrran ringde precis... Kan ju inte påstå att det hjälpte mot tårarna. Men hon vet ju, hon har ju själv vart där. Men under morgonen har jag ändå tänkt att det är nog lugnt, det är nog nått annat bara. Och nu pratade jag med min syster, förklarade hur det känns, hur jag mår... Och jag hörde i hennes röst att hon visste. Hon vet mer än jag. Det gör mig rädd.
---
Om och om igen läser jag brevet från Emma. Det ger mig alltid styrka... Samtidigt inser jag att det är just dessa saker som blir mitt downfall.
-
"I hope you get what you're searching for in life, you deserve it, you have so much passion and drive for what you want and don't worry, your time will come to shine and prove to the world that you can do it.
-
I love your eye for beauty and your perception of the world. ... I love how you always give 100% into listening to my problems as I do for you too. I love everything about you Jenny and don't change anything about yourself for anyone.
-
I know how difficult it is to find love, but just wait, your guy will come, a guy who will put 110% into everything and love you so dearly you won't believe it. Just wait he will come.
-
You always see the best in people which is an attribute allot don't have these days, your company is fun yet calming and comforting. I will truly miss you!
-
Thank you for your kindness, Thank you for your truth, Thank you for your bravery, Thank you for your truce, Thank you for your warm heart down to your toes, Thank you for being someone else with a really red nose, Thank you for helping me and knowing our friendship is true, but most of all Thank you so very much for just being you."
/Jenitz

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jenny

Det här är mitt andrum, min plats att låta hjärnan och händerna pränta ner det som läpparna inte kan forma. Vare sig det är lyckliga eller sorgsna ting så är det i alla fall sådant jag vill få ur mig. Jag hoppas du finner något att läsa som kan få dig att le eller kanske känna igen dig. Välkommen.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela