Amongst strangers
En arbetsintervju kan vara den mest onaturliga formen av möte mellan olika människor. Jag menar det inte på ett negativt sätt, nya erfarenheter är alltid positivt. Men det känns ändå alltid lika onaturligt att sätta sig i ett rum med en grupp människor och försöka förklara varför just jag skulle vara liiite bättre än er andra, varför just jag passar sååå bra för det här jobbet. Uhh...
-
Intervjun jag var på idag var nog den bästa gruppintervjun jag varit på. Och ett stort plus, som kanske också spelade in, är att företaget i fråga är ett jag tycker väldigt mycket om, både i fråga om koncept, kundkontakt och atmosfär. Men hur bra känslan än må vara efter en intervju så känner jag aldrig att jag gett en fullgod bild av mig själv. Kanske mycket för att det är så osvenskt att sitta och prata om vad man är bra på, varför man är bra på det. Och så ska det inte låta konstlat heller. Tack och lov för provanställningar säger jag bara då. Jag tror aldrig jag i en arbetsgivares roll skulle kunna skriva kontrakt med någon enbart baserat på en intervju. Så även om jag inte fick med alla bitar idag så hoppas jag på en chans och en provanställning. Då ska jag visa vad jag går för!
-
/Jenitz
