Jenitz.blogg.se

For some, music is not just a pasttime. It's an undeniable fact of living. A blissful slavery of mind, body, and soul.

It's compromise that moves us along

Publicerad 2010-03-07 19:22:30 i Allmänt,

Det här inlägget är ett sådant som hotar att bli fruktansvärt långt, om jag låter mig själv spinna på. Men jag ska försöka dra i tyglarna innan det blir en halv roman.

Igår träffade jag en gammal vän och även föredetta pojkvän, som jag inte sett på två år... Jag borde förstått att mötet skulle resultera i lite pikar mellan raderna för det som hände... Och en massa grävande i det förflutna, just eftersom vi inte setts på så länge. Jag satt där och insåg hur mycket som faktiskt hänt. Och om inte annat, hur otroligt mycket jag har förändrats på två år.

Den här människan har och har alltid haft förmågan att få mig att se allt på svart och vitt. Antingen är det eller så är det inte. På gott och ont. Återigen frågade han mig varför jag står ut med saker som jag inte borde stå ut med. Varför jag återigen befinner mig i en situation där jag styr in mina känslor på en väg som verkar totalt enkelriktad. Och inte vet jag. Jag hävdade bestämt att sitatuionen inte alls är lik den som jag var i, i våras. Han hävdade starkt motsatsen. Kanske är det så att man upprepar saker och ting, bara med olika personer och i olika stadier i livet. Har jag bara otur? Eller kommer det förändring? Hur länge vågar man vänta och hoppas? Kanske har man ett inrutat mönster och ett sätt att reagera på utan att man är medveten om det, som gör att man hamnar på liknande ställen hela tiden. Typ känslor som bara går åt ett håll... Enkeltriktat.

Kanske har jag äntligen fått en nära vän tillbaka. På vägen har jag lärt mig att man inte ska bli ihop med nära vänner. För hur mycket man än försöker så förstörs vänskapen när någon blir sårad. Och inte förrän nu, två år senare, kan jag till fullo förstå vad jag gjorde. Jag hade inget val och det finns inga bra sätt att göra det på. Men nu förstår jag.

Men nu är det vår i luften och det får mig att minnas massa annat. Och solen fyller mig med glädje! Så imorgon tänker jag åka ut antingen till Älvlea eller Säveån och bara njuta. Kanske ta några foton men mest bara njuta av solen och lugnet.


/Jenitz

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Jenny

Det här är mitt andrum, min plats att låta hjärnan och händerna pränta ner det som läpparna inte kan forma. Vare sig det är lyckliga eller sorgsna ting så är det i alla fall sådant jag vill få ur mig. Jag hoppas du finner något att läsa som kan få dig att le eller kanske känna igen dig. Välkommen.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela