I was heading for the sky
Skönt, jag har haft en av de lugnaste helgerna på länge!
Men nu börjar jag mer och mer se fram emot nästa vecka... För det första får jag min bil som fram tills imorgon har varit på service hos pappa. För det andra ska jag träffa en vän på tisdag förmiddag som jag inte träffat på länge och det följs upp med att Utterström och Sautter kommer hit för en fikastund i mitt nya hem. Mys!
Onsdagen i sin tur bjuder på fotografering i Valler och då får jag äntligen stå bakom linsen igen! Men det jag ser fram emot mest är såklart fredag, lördag och söndag då jag ska rida Franz (och bli grillad av Vivere). Risken finns att jag knappt kommer kunna gå av träningsvärk dagarna efter, men det är det värt!
Det är lite konstigt ändå... Jag bestämde mig för att lägga ner hästarna ett tag, ta en paus. Men det går inte, jag saknar det med hela mitt hjärta. Så då blir det ändå att jag är i olika stall och pysslar, rider lite olika hästar... Inte för att jag har något emot det. Men det är själva grejen, att jag bestämt mig för något, som jag sedan inte håller. Det händer då och då och det irriterar mig att jag kan vara så okonsekvent. Å andra sidan så är ju hästarna min terapi, och som det är just nu så är lite ridning och stallvistelse nog just vad jag behöver.
Nu ska jag bara lägga gårdagens tråkigheter bakom mig. Än har jag inte hört ett ljud så..? Jag är väldigt, väldigt ledsen över det men det ligger inte i mina händer. Hade jag kunnat ändra på något så hade jag gjort det. Det tråkiga är bara att med varje "läxa" jag lär mig så blir jag mindre och mindre villig att öppna mig för folk. För min erfarenhet säger att det slutar illa. Ändå kan jag inte låta bli att ha kvar lite hopp och saknad.
/Jenitz
(Just det ja! Massa, massa grattis till en underbar Salem som gick direkt till Globen! Lycka!)
Men nu börjar jag mer och mer se fram emot nästa vecka... För det första får jag min bil som fram tills imorgon har varit på service hos pappa. För det andra ska jag träffa en vän på tisdag förmiddag som jag inte träffat på länge och det följs upp med att Utterström och Sautter kommer hit för en fikastund i mitt nya hem. Mys!
Onsdagen i sin tur bjuder på fotografering i Valler och då får jag äntligen stå bakom linsen igen! Men det jag ser fram emot mest är såklart fredag, lördag och söndag då jag ska rida Franz (och bli grillad av Vivere). Risken finns att jag knappt kommer kunna gå av träningsvärk dagarna efter, men det är det värt!
Det är lite konstigt ändå... Jag bestämde mig för att lägga ner hästarna ett tag, ta en paus. Men det går inte, jag saknar det med hela mitt hjärta. Så då blir det ändå att jag är i olika stall och pysslar, rider lite olika hästar... Inte för att jag har något emot det. Men det är själva grejen, att jag bestämt mig för något, som jag sedan inte håller. Det händer då och då och det irriterar mig att jag kan vara så okonsekvent. Å andra sidan så är ju hästarna min terapi, och som det är just nu så är lite ridning och stallvistelse nog just vad jag behöver.
Nu ska jag bara lägga gårdagens tråkigheter bakom mig. Än har jag inte hört ett ljud så..? Jag är väldigt, väldigt ledsen över det men det ligger inte i mina händer. Hade jag kunnat ändra på något så hade jag gjort det. Det tråkiga är bara att med varje "läxa" jag lär mig så blir jag mindre och mindre villig att öppna mig för folk. För min erfarenhet säger att det slutar illa. Ändå kan jag inte låta bli att ha kvar lite hopp och saknad.
/Jenitz
(Just det ja! Massa, massa grattis till en underbar Salem som gick direkt till Globen! Lycka!)
