Jenitz.blogg.se

Alla dessa citat. Alla dessa meningsfulla meningar. Alla dessa ord jag försöker få ihop till något mer kompakt, som sedan kan bli något fyiskt. Ja, en tatuering. Men det finns så mycket. Jag skulle kunna täcka hela kroppen.

Men... ändå. Varför vill jag tatuera mig? Är det för budskapets skull, eller för min egen? Vad är det jag så desperat vill få ut till allas beskådan? Jag har inga svar på detta, men kanske är det just det som också håller mig vaken rätt många timmar?

Det finns en del saker i bagaget som jag försöker packa undan, låtsas som det inte finns och intala mig själv att jag har gått vidare. På en uteservering, med en öl i handen, pratade jag och en nära vän om detta i helgen. Och något som slog mig i magen var meningsutbytet som följer:
"I don't know how to get over this..."
"You won't. You'll just learn to live with it."

Nu tror du säkert att jag hoppas
på nåt som aldrig ska bli av
Men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
Jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Jag vet precis vad du känner
fast du inte sagt ett ord
Du har viljan att bli större
men här är du redan stor

Om jag bara kunde få sitta där, visa alla dessa ord och känna trygghet. Att säga allt som aldrig blev sagt och få höra allt som aldrig kom ut.

But why waste time waiting for change that won't come, when life is happening all around you. So that's it, jag tar en ny risk och inväntar hoppfullt nästa vecka. Först några fantastiska dagar i Rom under helgen, och sedan får tiden utvisa resten. :)

Puss.. /J