En slump eller ett faktum?
Dagens fundering
Är det inte ofta så att ens telefon ringer när man inte har tid att prata? Eller att smsen ramlar in när man redan sitter i telefon och inte kan svara? :P
Jag och min vän Lontra har funderat en del över detta fenomen det senaste. Någon annan hon tagit upp detta med kom med ett motargument; att det är bara när man inte har tid att svara som man reflekterar över att folk hör av sig och därför känns det som att det bara händer när man faktiskt inte har tid.
Men varken jag eller Lontra tror på detta argument. För det händer alltid! Det slår verkligen aldrig fel. När man sedan inte har något att göra och sitter och stirrar på en död telefon, då är det inte en enda själ som hör av sig. Är det inte konstigt?
Är det bara Lontra och jag som råkar ut för detta fenomen eller känner någon annan igen sig?
I vilket fall som helst så vill vi båda understryka att detta faktiskt är ett förekommande fenomen. I alla fall i mitt och hennes mobila liv.
Men sedan brukar vi ofta ha samma åsikter och tankar om saker och ting. Lika barn leka bäst? ;) Det är lite läskigt ibland, när vi tänker exakt samma sak och säger ordagrant samma saker i mun på varann. Triumfkortet är dock en kommentar vi fick första året i gymnasiet, vill jag minnas att det var.
"Ni pratar inte med varann. Ni bara tittar på varann och skrattar" - Sautter
På något konstigt sätt så sammanfattar det vår vänskap ganska bra. Det är liksom så vi är. ^^ Likasinnade, I guess.
I love you blondie. <3
/Jenitz
Är det inte ofta så att ens telefon ringer när man inte har tid att prata? Eller att smsen ramlar in när man redan sitter i telefon och inte kan svara? :P
Jag och min vän Lontra har funderat en del över detta fenomen det senaste. Någon annan hon tagit upp detta med kom med ett motargument; att det är bara när man inte har tid att svara som man reflekterar över att folk hör av sig och därför känns det som att det bara händer när man faktiskt inte har tid.
Men varken jag eller Lontra tror på detta argument. För det händer alltid! Det slår verkligen aldrig fel. När man sedan inte har något att göra och sitter och stirrar på en död telefon, då är det inte en enda själ som hör av sig. Är det inte konstigt?
Är det bara Lontra och jag som råkar ut för detta fenomen eller känner någon annan igen sig?
I vilket fall som helst så vill vi båda understryka att detta faktiskt är ett förekommande fenomen. I alla fall i mitt och hennes mobila liv.
Men sedan brukar vi ofta ha samma åsikter och tankar om saker och ting. Lika barn leka bäst? ;) Det är lite läskigt ibland, när vi tänker exakt samma sak och säger ordagrant samma saker i mun på varann. Triumfkortet är dock en kommentar vi fick första året i gymnasiet, vill jag minnas att det var.
"Ni pratar inte med varann. Ni bara tittar på varann och skrattar" - Sautter
På något konstigt sätt så sammanfattar det vår vänskap ganska bra. Det är liksom så vi är. ^^ Likasinnade, I guess.
I love you blondie. <3
/Jenitz
