Bara en jäkligt go kväll
I fredags fick jag sällskap i Valler av mitt körsbär.
Hon var lika underbar som vanligt och hade gjort tacopaj som hon delade med sig av. Och det kan jag lugnt säga, det var längesen jag njöt så mycket av mat som den kvällen. Även om mina tankar började snurra lite...
Mot kvällningen nästa dag, efter en heldag i stallet, körde jag hem mitt körsbär och åkte sedan hem för att göra mig klar för att hämta Bosse runt elva-slaget. Tanken var matlagning men det var ganska dött i mammas kylskåp. Men med lite improvisation och en del skratt blev det havrebollar (som även gick under andra namn). Naturligvis en flaska vin och lite cashewnötter till det framför några filmer. En mycket trevlig kväll helt enkelt.
En sak slog mig dock. En person som man spenderat en del tid med vill man ändå tro att man känner ganska väl. Fast med handen på hjärtat så vet man att man inte känner den på djupet. Ändå finns det såna där småsaker som inte "alla andra" känner till. Saker som personen säger eller gör. Sådant som man själv känner igen. Det tänkte jag på igår. Och jag log när jag såg saker som jag hade glömt men som fanns där. Men som folk sällan ser annars i vardagen. Då vill jag ändå tro att jag känner den personen ganska väl. Fast jag vet att jag nog inte gör det ändå.
Det var bara enkelt och trevligt, kort sagt och jag kände mig lugn och trygg, glad och varm. Det var så skönt som omväxling till den senaste tidens turbulens. Ärligt talat, jag kände mig inte ivägen, for a change. Även om det var mycket tack vare sällskapet så inser jag också att det är mycket tack vare att jag tänkt om. Och jag har slutat klandra mig själv. Men mycket av det var ändå tack vare sällskapet.
Hon var lika underbar som vanligt och hade gjort tacopaj som hon delade med sig av. Och det kan jag lugnt säga, det var längesen jag njöt så mycket av mat som den kvällen. Även om mina tankar började snurra lite...
Mot kvällningen nästa dag, efter en heldag i stallet, körde jag hem mitt körsbär och åkte sedan hem för att göra mig klar för att hämta Bosse runt elva-slaget. Tanken var matlagning men det var ganska dött i mammas kylskåp. Men med lite improvisation och en del skratt blev det havrebollar (som även gick under andra namn). Naturligvis en flaska vin och lite cashewnötter till det framför några filmer. En mycket trevlig kväll helt enkelt.
En sak slog mig dock. En person som man spenderat en del tid med vill man ändå tro att man känner ganska väl. Fast med handen på hjärtat så vet man att man inte känner den på djupet. Ändå finns det såna där småsaker som inte "alla andra" känner till. Saker som personen säger eller gör. Sådant som man själv känner igen. Det tänkte jag på igår. Och jag log när jag såg saker som jag hade glömt men som fanns där. Men som folk sällan ser annars i vardagen. Då vill jag ändå tro att jag känner den personen ganska väl. Fast jag vet att jag nog inte gör det ändå.
Det var bara enkelt och trevligt, kort sagt och jag kände mig lugn och trygg, glad och varm. Det var så skönt som omväxling till den senaste tidens turbulens. Ärligt talat, jag kände mig inte ivägen, for a change. Även om det var mycket tack vare sällskapet så inser jag också att det är mycket tack vare att jag tänkt om. Och jag har slutat klandra mig själv. Men mycket av det var ändå tack vare sällskapet.
