Han är så lik Kallua... Så det var nog kärlek från första ögonkastet. Jag ska kämpa röven av mig (ursäkta språket) så jag har möjlighet att köpa ifall han blir till salu... <3
Miller i bakgrunden (Annikas föl), jag och My kind of guy/Hobbe (Annas andra föl)
Jag och Lontra har en ny tradition! Jag säger ny för att den ersätter såna vi haft innan... Läskedrycksflaskorna med flummiga stödord, en gång i veckan under högstadiet. Två-för-en fika med Enjoy-guiden (vilket självklart innebar att vi fikade två gånger på rad per gång).
I alla fall, söndagsmiddag är det nya helt enkelt. Och vi är grymma. Japp. Grymmmmmmma. Lasagne med sallad, fetaost och ett glas vitt.
Sådana här dagar bara älskar jag allt.
Och... uhm. Fine. Mitt huvud har vart kaos några dagar men nu börjar stormen ebba ut. Och jag tänker mer och mer på någon. Det är läskigt för återigen är jag rädd för att snubbla på mina egna fötter. Men det ska inte hända, det har jag bestämt. So, time will tell, I suppose. Så vare bara de där med tålamod med. Det är ju bara så skrämmande när det inte bara är upp till en själv. När man inte är ensam om att styra över vad som kommer hända. Well well...
Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Men att inte våga är att förlora sig själv.
"No one ever gets tired of loving. But everyone gets tired of waiting, assuming, hearing promises, saying sorry and all the hurting."
Kan vara det mest träffsäkra jag läst på länge... Kanske någonsin skulle jag till och med våga mig på. Vill man ha en skön blandning av glada, komiska och riktigt djupa statusrader är fröken Järlebrant ett säkert kort. ;)
Tre dagar i Stockholm var vardagslyx för mig. Att få umgås med Busse, prata om allt vi sällan hinner prata om annars och äta och skratta gott. Tre finfina dagar, mysiga stunder och allt därtill. Åh ni vet, när det pirrar sådär och man blir varm fast det är kallt... Ändå var det åååh så skönt när tåget rullade in i Göteborg igen. Solen, havslukten, spårvagnarna... Hemma. Men återigen känns huvudstaden sådär jobbigt långt borta... Alldeles för långt. En kväll med soulmate - mat, skumpa och härliga skratt till härliga minnen! Lite seriöst, mer att dricka, funderingar och lite prat om det förflutna återkopplades sedan till skratten det med. Så underbart att ha min soul där!
Ikväll äre svårt att sova men fina Krunegård håller mig sällskap. Tyvärr finns ingen fin video att bjuda på, men jag kan säga så mycket som...
Och jag var kär och du var kär
Och jag stod här och du stod här
Hisnande tankar som vi båda tänkte
Jag tänker dom nu, men vad tycker du?
Vad hoppas du? Vad önskar du vad vill du?
Är du rädd? Är det så? Du är rädd? Du är rädd?
Om du är rädd, sluta med det
Om du är bränd och rädd lägg av med det
Lita på mig börja med det
Lita på mig sen får vi se
Lontra och jag var såklart radarparet att inviga lägenheten. Lovely it was! Och sen har de bara flutit på änna. Sjukt nice, det är nästan så man inte kan bli gladare! Kanske.
"Onekligen så är det en markering om att jag har distans till den gemene fördom som finns om mig som kvinnorkarl. Men samtidigt inte sticka under stol med att jag är en tjejtjusare och framförallt varit tjejtjusare."
Videobiografi - "Svenska tjejer".
För ett tag sedan, någonstans i Tyskland
Och resultatet blev sådär fantastiskt genuint
Det är intrycket, avtrycket, förmågan att snickra ihop svindlande texter och modet att vara sådär galet äkta och orädd för det nya (med mera, med mera, med mera) som gör konceptet oslagbart. Kristian Anttila är i Sveriges indie-pop kung. Onekligen. Och ändå lyckas han med att bara vara Kristian Anttila. All or nothing.
Självmordsblond.
För att återigen, som alltid, citera min musikaliska hjälte ;)
For some, music is not just a pasttime. But an undeniable fact of living. A blissful slavery of mind, body and soul... Within the veins of the few, passion fills every sinew with a sweet unquenchable purpose... And so they say, - Watch me bleed.
Jag ligger här i sängen efter en kväll med min mor som delades med kräftor, vin och filmen "The guardian". Oouch för ögongodiset Ashton Kutcher... I alla fall... Det ofattbara faktum att jag flyttar hemifrån under den kommande veckan början gå upp för mig. Det kan ha och göra med att jag kollar runt på bredband, hemförsäkring, elbolag... samtidigt som jag funderar över packning och målning av hallen som ska fixas imorn... när det "stora" flyttlasset ska komma iväg och när jag kan få sova min första natt i mitt eget hem!
Fatta... Jag kommer ha en plats att kalla hemma. En plats där alla mina grejer finns. Det har ju faktsikt aldrig hänt innan. Jag har ju alltid, alltid flyttat mellan mamma och pappa, vecka till vecka, helg till helg. All denna packning, alla dessa väskor... Äntligen ska det få sitt slut och det är en fruktansvärd lättnad. Något jag inte insett förrän nu, när det finns inom räckhåll.
Hmm... Sedan har jag ju helgen att se fram emot och trippen till storstan! Äntligen ska jag få träffa Wickit och Glampop igen, det var ju så sjukt längesen sist! Det lär bli massa prat om söta amerikanska pojkar. ;) Som om det inte vore bra nog så får jag ju träffa min Linda sen. Heeeerre vad vi kommer sitta uppe halva lördagsnatten och prata om precis allt och inget. Det kommer bli underbart!
Vad som händer resten av tiden återstår att se, men jag är helt säker på att det kommer bli en fin helg oavsett. :) /J
Jag blir kallad starstruck, jag blir kallad teenybopper... Men de är så fel. Det handlar om passion. Det finns inget jag brinner så innerligt för som för musiken.
Så när jag vissa dagar, dagar som denna, får chansen att se, höra, träffa och prata med en av de personer som lämnar ett stort avtryck i mitt liv med sin musik... Ja, då blir jag lycklig. Sprudlande. När han dessutom känner igen mig, kommer ihåg mig... Ja, då blir jag ännu lyckligare. För någonstans har ju även jag då lämnat ett avtryck i hans liv. Och mina foton som är en annan passion i mitt liv uppskattas. Och så har de två världarna för ännu en stund blivit en.
Jag kan bli kallad starstruck, jag kan bli kallad teenybopper. Men det är inte det det handlar om. Det handlar om minnen, kärlek, passion...
Så den här dagen var helt enkelt jättefin. Dessutom toppades den med min låt, underbart gott sällskap, god mat, vin, mojito, Sveriges godaste sangría och lite planering av MIN lägenhet. Vilken fantastisk dag va? :) /J
Under en längre period nu har jag gång på gång insett att min magkänsla har haft rätt. Oavsett vad det gäller. Att någon vart nere, att någon vart arg, att någon skulle bli ihop med en viss person, hur något skulle gå, om något som skulle hända... Min magkänsla har stämt i samtliga fall. Lite komiskt, lite läskigt, men också väldigt skönt. För det betyder ju att jag kan lita på min magkänsla. Sedan om det är just kvinnlig intuition eller något annat kan jag ju i och för sig inte svära på. Men när jag tror mig veta något så har jag oftast, inte alltid men oftast, haft rätt. Och att ha rätt är ju alltid trevligt. Inte sant?
Nu ska det väl inte stiga mig åt huvudet, men lite spejsat äre ju ändå. ^^
Ramina och jag gjorde vår debut tillsammans på dressyrbanan idag. Mitt fokus börjar komma tillbaka, tävlingsinstinkterna med och Ramina... Ja hon älskar ju att få visa upp sig!
Jag blir ständigt impad av lilla Ramina. Det är ungefär två år sedan hon var på tävlingsbanan sist, ett halvår sedan hon fölade och tre månader sedan hon började bli seriöst igångsatt. Det - inräknat med en riktigt dåligt arrangerad framridning där över tio ekipage fick vistas samtidigt, vilket innebar att man fick leta luckor istället för att kunna rida fram och igenom hästen - gjorde att jag blev rätt förvånad över resultatet... En ganska spänd Ramina och en minst lika nervös Jenitz knåpade ihop 63,92%.
Stolt, och peppad inför hösten. Detta är bara början. Nu ska vi bara få ut matte Martinsson på banan med, så är vi snart ett oslagbart litet team. ;) Conrad var såklart med på ett hörn i stallgången. Och när vi väl var hemma igen var det dags för lillkillen att flytta hemifrån och ut på lösdrift med tre andra buspojkar! Riktigt kul att se, men hjärtskärande att komma hem till en orolig Ramina som inte förstod vart sonen tagit vägen. Phew...
Hästarna... Utan dom skulle jag inte stå där jag står idag. Inte... en... chans!
Dagens kram till Anna, för all hjälp och peppning. Och för den underbara damen du har! /Jenitz
Emellanåt finns de där dagarna då man bara vill gå o dra något gammalt över sig.
Jag fick en länk av en go vän, den satt änna fint den. ^^ Det är gammalt nu, men ändå inte. Så jag lyssnar, jag förstår, jag tar till mig. Tack <3
Keep telling myself that it's not worth it
I already know I don't deserve it
But if it's from you I don't mind hurting
This is my perfect nightmare, perfect
/J
P.s
Hennes favorit är inte sämre...
Falling out of love is hard
Falling for betrayal is worst
Broken trust and broken hearts
I know, I know
Thinking all you need is there
Building faith on love is worst
Empty promises will wear
I know, I know
Måndagkväll innan löning, tomma gator, tomma serveringar, halvsegt sällskap, en spyende pojkvasker brevid mig och mot slutet en lite väl sugen polisman - borde vara receptet på en katastrofal utekväll. Men med lite humor kan man skratta åt allt. Och när skrattet ligger långt inne så kan kvällen räddas ändå, trots... allt. Idag har jag vart trött som få, sovit några timmar på soffan och är nu så trött så jag inte kan somna. Woot.
I generally avoid temptation, unless I can't resist it.
Idag har jag också vart så galet sentimental och pratat massa minnen hela dagen. Vänligheten själv (fröken Taylor) slänger då självklart på två katastrofalt gråtvänliga , men också helt fantastika, kärleksrullar. Helt undervart. Faktiskt! Ibland måste man få drömma sig bort, tro på vacker kärlek och lyckliga slut, och fälla en tår... eller tusen. ^^
Se Dear John (med uuunderbara ögongodiset John Tyree) och The last song. Två fantastiska filmer!!!
Som en vis person en gång sa till mig... "Du har trampat i skit alldeles för länge. Men istället för att slänga skorna går du runt och funderar på att du har skit på dom. Släng skiten!"
Jag vill inte minnas sånt som inte betyder nått för nån annan än mig. Jag vill inte att det betyder nått för mig.
Jaaaaaaa! Idag fick jag äntligen sålt min sadel! Det betyder att jag har råd med det där som jag önskar att jag skulle ha råd med. Helt underbart! Jag kanske är ytlig men ibland är de väldigt trevligt att lägga lite onödigt mycket pengar på sig själv. ;) Och så skare bli i nästa vecka!
Resan till Stockholm är bokad, betald och planerad med. Riktigt gött! Med andra ord blir det en mini-fanson-gathering med Wickit och Glampop, hur underbart är inte det på en skala... Mhm! Det lär bli prat om minnen, nya skivan, längtan efter turné... Allt som hör världens tre finaste pojkar till. Det borde vara förbjudet med sånt här ögongodis...
Det flyter helt enkelt på nu. Jag är go o gla! Puss på er!
Detta är inte sant! Mamma ringde idag... "Sorry Jenny men jag måste sälja lägenheten..." Tror ni jag flippade eller?! Helvete! Som tur är har jag ju lite kontakter så jag hoppas och tror att jag hittar något annat ganska snart. Men ändå! Det lär ju inte bli åttio kvadrat för fyratusen i månaden i alla fall. Fäään!
En annan fundering... Jag har en "vän" som jag inte når fram till. Jag vill bara ta tag i honom och bara släppa ut allt, allt, allt. Det är ett sånt irritationsmoment att vi "snackar och ses ibland" men aldrig faktiskt pratar med varann. Eller ska jag helt enkelt bara skita i det? Varför bryr jag mig om en sån "vän" egentligen? Kan en relation bli mer ytlig... ÄNDÅ vill jag rensa luften och jag fattar inte VARFÖR.
Antagligen det mest osammanhängade jag nånsin klämt ur mig. Blä.
Detta är den finstämda anledningen till notraden som är förevigad på min arm. Jag kan tyvärr inte dela av mig av alla känslor och minnen till den här låten som betyder så fruktansvärt mycket, men lyssna och njut ändå.
Bildspelet är väl inte direkt att hurra för, men som Twahla hade sagt. "Are you listening?"
...var gårdagens hang-up. Idag vart de Deeper... Hanson-hang-up helt enkelt? "Every simple notion is poetry in motion, can't you see it's pushing me over the edge This wreckin ball you're holding, could crush the heart you've stolen I give you my devotion all over again. 'Cause I'm falling, deeper and deeper and deeper"
Anyway, det var bara en liten notis. Det jag ville säga var egentligen TACK! Tack till Vivere till det fantastiska inlägget han postade här för några dagar sen! Allt du skrev är så sant och allt vi gått igenom har gjort mig starkare. Du är en älskad vän och jag saknar dig fruktansvärt mycket! Att tävla för Spekeröd utan dig vid min sida känns jättefel!!! Jag hoppas du har det underbart i alla fall... Tusentals varma kramar till dig. Simply... the best. It's just us. ;) /Jenitz
Jag kom in. Igår. Och jag tackade nej. Nej till min dröm på grund av dålig tajming. Tajming. En ständigt återkommande faktor i mitt liv. Dålig tajming. Vad fan är det egentligen? "Vi har nog bara haft jävligt dålig tajming", fick jag höra en gång när mitt hjärta vreds om, ut. Jag kom in och jag tackade nej.
Innan man vet om man inbillar sig, om man har rätt eller fel, om man ska ta ett steg framåt eller ett tillbaka och när. Jag är trött på att vara rädd för att göra fel. Trött på att allt blir fel. Så jag försöker bara göra och säga, inte fundera för mycket.
Det här är mitt andrum, min plats att låta hjärnan och händerna pränta ner det som läpparna inte kan forma. Vare sig det är lyckliga eller sorgsna ting så är det i alla fall sådant jag vill få ur mig. Jag hoppas du finner något att läsa som kan få dig att le eller kanske känna igen dig. Välkommen.
