Cherrypie. Hon får mig att inse hur fel vissa saker har varit och lyckas med att vara objektiv. Och vi har typ allt gemensamt! Vad skulle jag göra utan henne? ;O Soul. Hon är mitt solsken som alltid ger mig enerig och feedback på att jag duger som jag är. Dudes for evah. ;) Lontra. Alla minnen under alla dessa år. Hoppas de blir många fler, för inga flummar och hittar fina ställen som hon och jag gör! :D Jaiba. Djupare vänskap är svår att hitta, hon förstår mig på ett speciellt sätt och det betyder allt. <3 Vivere. Han har stöttat mig som ingen annan och är en stor del av min utveckling på många plan! Oändligt tacksam. M.D. Hans ärlighet finns alltid där och är så uppfriskande. Ibland gör den ont men det uppskattas alltid i slutändan. För oftast har han ju rätt... ^^
Ingen aning om vart detta infall kom ifrån, men det är väl resultatet av ett 2 timmar och 41 minuter långt telefonsamtal som berörde det mesta skulle jag tro.
Jag har börjat fatta hur lätt det är att inse att vissa personer inte bryr sig ett skit. De ställer de frågor som man "bör ställa" men bakom det finns inget vidare intresse, inga följdfrågor, inget spontant. Det är alltså egentligen ganska lätt att skilja riktiga vänner från de som bara finns där av eget behov, för att man är tillgänglig eller något sånt. Det kan diskuteras i timtal, det har det ofta gjort mellan mig och nära vänner. Vänskap, relationer och kärlek är ett fenomen som nog aldrig kan knäckas. Men jag måste sluta vara så förbannat snäll så till den grad att det skadar mig själv för att jag bara tänker på att behaga andra egoistiska assholes, ursäkta språket. Som bara bryr sig av uppenbarliga skäl. Så fruktansvärt fult och genomskinligt. Nu får det räcka!
Hur tom min kalender än ser ut en vecka i förväg så fylls alltid med planer i slutändan. Likaså denna veckan. För två dagar sedan hade jag nästan ingenting planerat. Men nu har jag att göra varje dag. Idag har jag gjort massa ärenden hela dagen, inte fullt så kul men bättre än att sitta hemma. Min plan att ha fullt upp håller alltså i sig so far. Gött.
Resten av veckan bjuder på en hel del trevliga saker men det hamnar lite i skuggan... För imorn morgon ska Ezra opereras. Med andra ord kommer jag gå på helspänn hela dagen och vänta på ett samtal för att få veta hur det har gått. Jag gillar inte sånt här. Jag tycker jag har haft min beskärda del hos veterinärer med sjuka djur. Blä...
Med alla förhoppningar att det kommer sluta väl så har jag sedan en ett trevligt avslut på veckan framför mig. Körsbär, syster och en del planering. För till helgen händer en väldigt spännande sak då en liten korall kommer sätta färg på dagarna. Mer säger jag inte nu, den som lever får se!
Nu vill jag ha vår, lycka, värme... Allt sånt som gör mig varm både på insidan och utsidan. Kom. The Pond, my favourite place above all.
Är orolig för min pojk Ezra... Han är sjuk men vi vet inte vad så imorn får vi åka till farbror doktorn. Usch, bli frisk! Jag har en stor klump i magen... Damn it, bli frisk älskade pojken min! <3
...slutade inte alls enligt planerna men ändå blev den så lyckad. Sånt blir man ju fruktansvärt glad för. De vi ville festat med kom inte, men istället hittade vi andra trevliga människor att socialisera med. Plus att jag och soul fick en del tid, bara vi två med massa minnen från Thailand vilket var helt underbart! Jag hade kunnat dra vidare till annat folk på andra sidan stan, men plånboken och huvudvärken tog emot. Så kvällen fick helt enkelt ett annat avslut.
Jag somnade inte förrän närmre fem så hela denna dagen har vart en enda stor dvala. Men det var det värt, flera gånger om! ;)
I keep trying to swallow my tears. I don't know what to do. We've been so busy, staring into the past and worrying about the future. And I don't know how to look past that...
Jag vet inte om det är övertröttheten som gör de, men jag skrattar så jag avlider! Jag älskar tjuvlyssnat!
Två tjejer ~18 står vid skivhyllorna på Åhlens. Den ena tjejen plockar upp Foo Fighters "Echo, Silence…"-skiva. Tjej 1: Alltså de här är så sjukt bra. Tjej 2: Jaså, de har jag aldrig hört tror jag. Tjej 1: Jo det måste du ha gjort. Du vet, det är de som sjunger den här: "Everybody was kung foo fighting"… Tjej 1 nynnar vidare. Tjej 2: Jahaa… men de ser verkligen inte ut som att de skulle spela sån musik.
Dags att sova kanske. Awesome avslut på en awesome dag. ^^ Nu ser vi fram emot imorgon sådär mycket som gör att man längtar tills man vaknar!
Om jag inte kommer in på utbildningen jag sökt till i höst så vet jag inte vad jag tar mig till. Jag vill åka bort ett tag. Den här staden håller för många minnen. Varje gatuhörn, varje vy över staden, varje parkbänk påminner om något eller någon. Varje rygg ser ut som någon jag känner, varje röst låter bekant... Precis allt påminner om lyckliga och förkrossade stunder i ett enda stort tumult.
Jag vill ha nya vyer, nya röster och en ny start från ruta ett. En ny plats att kalla hemma för att skapa nya, vackra minnen. Och att få sysselsätta mig med det jag älskar. Jag måste komma bort ett tag, för att kunna uppskatta "hemma" igen och se det för vad det är, inte för vad det har varit. Som sagt, om jag inte kommer in på utbildningen så vet jag inte riktigt vad jag gör.
I try to break down the walls. But my strikes don't seem to carry through to the other side. Man kind sees what he wants to see.
Imorn ska jag vara välklädd. Det gör mig lite nervös. Men mest får jag lite klädångest för att jag faktiskt måste fundera över vad som kan tänkas passa. Tur man har någon att ha ångest med. ^^
Mitt senaste dygn har sett ut som följer: Runt två-tiden igår var bilen nytvättad och jag styrde kosan in mot stan och tog ett första fika-stopp. Sedan var det bara att sätta sig bakom ratten, vrida upp volymen och styra kosan mot Nyköping.
"'Cause Penny and me like to roll the windows down, turn the radio up and push the pedal to the ground..."
Runt halv elva var jag framme på Skavsta och fick telefonsällskap av Lontra, tack och lov! Cirkus kvart i tolv kom en rosa, blond, leende solstråle ut genom ankomsthallen och på vägen mot Örebro fick jag hör allt om min soulmates resa till Malta... Yey! Det var med andra ord två trööötta flickor som somnade i bäddsoffan hos hennes morföräldrar några timmar senare.
Morgonen bjöd på världens huvudvärk, solsken, en överlycklig liten pudel som studsade i våra sängar och en kopp kaffe, medan vi uppdaterade oss med vad som hänt i världen. (Vi snackar Facebook-update alltså.) Vi drog sedan ner på stan och soul bjöd mig på frukke på E.H, helt lovely! Efter det gjorde vi några ärenden, hämtade våra grejer och stuvade återigen in oss i bilen. Och ja... så bar det av hemåt igen. :P
Det var skönt att komma iväg en sväng men främst av allt härligt att få se min sprudlande soulmate. Lycklig blir man ju för mindre! Nu är vi tillbaka i ett grått och regnigt Göteborg och det är sådär övertydligt uppenbart varför man längtar bort. Men imorgon har jag ett viktigt beslut att ta så jag får dedikera kvällen åt att fundilera på vad och hur jag ska gå tillväga. Och, försöka bli av med denna ihållande huvudvärk. Tack soul för en mysig roadtrip! /Jenitz
Vissa dagar kan jag lyssna på en enda låt, om och om och om och om och om igen... Idag har vart en sån dag.
"Bought myself a video game To get entertained In an easy way But I saw through that I'm far too smart to get fooled by myself
I'm high on you and on drugs It is the worst combination of addictions High on you and all drunk This is were I make my big mistakes"
Idag har även vart en sån underbar dag då jag inte gjort mycket alls. Tvättat lite, städat lite och sedan lagat underbart god mat! Oxfilé stod på menyn ikväll!
Long day ahead of me tomorrow... Night, night! /Jenitz
Det kommer alltid något gott utav de dagar då man har alldeles för lite att göra. Man klickar sig igenom djunglar av gud vet vad och tillslut sitter man och skrattar åt något sånt här. Och så var allt klickande helt plötsligt sjukt värt! :D
Flumnivån är hög idag, som resultat av en ganska så sömnlös natt. Men det gör inte så mycket för de var en bra natt ändå. Den annars så kaotiska stormen i mitt huvud ebbade ut lite. Idag leker jag dessutom hemmafru här hemma för att senare ikväll tillaga oxfilé med massa goda tillbehör. Kan de bliiii bättre?? :D
Usch vad jag har vart dålig på att blogga det senaste... Men jag har tagit en välbehövlig paus från det mesta och bara fokuserat på jobbet och på att träffa mina nära och kära vänner. Gott för själen!
Första veckan på jobbet gått med sjukt många goda skratt och jag har även hunnit med att träffa lite vänner jag inte sett på länge nu! Igår blev jag och Lontra totalförälskade i ett nytt café... Det var verkligen helt underbart, kärlek vid första ögonkastet! Mer än så säger vi dock inte... Men det var utan tvekan det BÄSTA jag vart på, typ någonsin!
Idag hann jag med att träffa både Linda (som är hemma från Stockholm över helgen) och Kelly (som snart flyttar tillbaka till Holland). Det blev helt enkelt en mysig kväll, inledd med massa prat om universums största mysterium ( = boys, boys, boys, can't live with'em, can't live without'em) och avslutades sedan med hästsnack och funderingar inför framtiden.
Nu har jag bäddat på soffan... åt mig själv. Låter nog aningen konstigt men jag har självmant sussat här ute några dagar. Så så blir det även ikväll. Och sömn lär jag behöva, för i helgen bär det av på roadtrip. Ena vägen med mig själv och massvis med underbar musik och hemvägen med min soulmate vid min sida. Det låter onekligen som receptet på en bra helg!
The best roller coaster ride so far... Twohundred and sixtythree days passed faster than fastest, with steep lows but also the best highs. I don't regret things, I'm not that kind of person and neither do I this time. Let's see what the next ride in life gives, I'm getting on with a smile and urge for new adventures! :) Everybody wants an easy ride On the merry-go-round that we call life Take your drive on cruise control Then you wait to find out it's a winding road I had my dreams in view When the money ran out and the engine blew
Hung my tears out to dry Then my dreams fell out of that clear blue sky And I, I was walkin' the clouds Feelin' so safe and sound Then somethin' else knocks me down
Well, Oh, That's the way it is You gotta roll with the punches That's the way it goes You gotta bend when the wind blows You live you learn You crash and burn It's hit or miss And that's the way it is
One fine day you wake up Completely, hoplessly fallen in love He's just what you're lookin' for The only problem is, that the man's not sure Another guy'll give you everything
The only problem is you don't feel a thing Well I know from expirence Nothin's ever gonna make perfect sense Oh, one day you get what you want But it's not what you think Then you get what you need
Min och Viveres roadtrip var det absolut bästa på länge. Enkelt sammanfattat så besökte vi först Agneta och Kallua där det bjöds på massa bebisbus med hingstisen Kalle Kula och underbart god mat! Det blev även en snabbt besök hos Kalles mamma Nova och sen fick röda faran gå som en oljad blixt, hem för att lämna Agneta i Lidhult och sedan vidare till familjen Johnsson i Mästocka. Där blev det ääännu mer otroligt god mat och schlager för hela slanten! Aldrig mera schlager säger jag dock, helt totalt värdelöst... Älskade Salem som låg etta så länge. =( Dagen efter blev det en snabbis på hästryggen och sedan brummade vi hemåt. Fantastiskt skönt att komma hemifrån och så blev "jag konstigt nog spekulant" på två små pållar... Vi får väl se vad framtiden bjuder på. ;)
Kallua, redan ett år, lilla busen. Lilla grå (!) hos familjen Johnsson.
Jag blev kär och galen om inte annat. ;) Tack till Vivere, Agge och familjen Johnsson och c.o för en alldeles prima helg!
Hade det inte vart för att jag ÄNTLIGEN fått jobb så hade jag stannat borta läääänge till. För nu sitter jag hemma igen, men gråten i halsen och ett tungt hjärta. Det är resultatet av 1) en helg med för lite sömn, 2) att jag blivit totalt förälskad i stoet lilla grå som jag red idag - vilket 3) leder till att jag även saknar och tänker på Jojje - och 4) att det jag fick höra i fredags skär i mitt hjärta så mycket mer än jag ville erkänna då.
Men helgen bjöd på mycket gott och det ska jag leva på ett tag. Besöket hos Agneta och Kallua igår var mycket trevligt. Bilder kommer, för ni måste få se hur otroligt vacker lilla Kalle Kula har blivit! Trots några tunga ämnen så var besöket präglat med positivitism och vi åkte även och hälsade på Nova som är bortlämnad på träning, innan vi körde hem Agge och drog vidare. Väl framme hos Anita med familj blev vi ett stort sällskap som njöt av god mat, sjukt dålig melodifestival och måååånga goda skratt. Dock försökte jag komma i säng tidigt, även om jag inte somnade förrän sent. Morgonen idag bjöd på ridning för både min och Viktors del och det var, som alltid, skönt att få vara tillbaka i sadeln en stund. Men med det växer också längtan efter att återigen få ha allt det där själv. Effekten av försäljningen verkar komma först nu, ett bra tag i efterhand. Jag tror det har fångat mig lite off guard, för det var inte något jag räknat med. Men jag får ju snart rida Frasse i en hel vecka och det ser jag fram emot väldigt mycket, även om min käre Vivere inte är hemma då...
Imorgon börjar jag jobba och det är fantastiskt skönt att ha något att fokusera på, se fram emot och vara innerligt glad över! Det här betyder att jag snart kan flytta hemifrån och om jag inte kommer in på min utbildning så ska jag även försöka få tag på en häst till hösten. Jag är sjukt pepp inför det här jobbet och vill verkligen ge allt! Så det blir tidigt i säng ikväll och så är det bara att ta in allt som en lite svamp imorn!
Jag vet inte vad det var med kvällen gårkvällen, men det var en av de bästa på ett bra tag!
Jag och Soulmate började eftermiddagen med lite champagne och mys hos henne innan vi drog till några vänner i Backa. Och redan då runt åttatiden,så var det in i dimman trots att jag hade planerat en nykter kväll.
Vi drog senare in till stan och där tappade jag bort mitt tidigare sällskap som ersattes av en annan vän. Vi pratade väl om allt mellan himmel och jord och jag förvånades nog lite över hur öppet jag berättade om saker och ting, och att det nog var ganska mycket samma sak från den som satt stolen bredvid mig.
Men det som avvek från allt detta som kändes så bra och trevligt under hela kvällen var att när allt närmade sig slutet, när jag låg hemma hos nästa vän, på en uppblåsbar madrass och summerade... Ja, då kändes det ändå som en tung kväll.
Jag smsade med flera personer jag inte ens borde ha kontakt med, skrev inget jag inte menade i och för sig, men ändå sånt som jag aldrig velat dra upp. Jag fick reda på saker jag nog visste, men som gjorde ont att höra uttalade i ord, in i mina öron och in i mitt medvetande. Jag försökte döva allt men som alltid när man tillslut ligger där i mörkret så snurrar tankarna.
Men allt det bleknar ändå, just för att jag hade en sån trevlig kväll, mycket tack vare en fin flicka och en trevlig pojk. Mitt tidigare sällskap tappade jag bort någon gång under kvällen och plötsligt hade ett långt samtal avverkats och det var dags för vakten att köra ut oss för stängning. Kvällar man trivs med slutar alltid för fort.
Tack till Dorvall, Edh, Löfström m.fl och sist men inte minst Sundberg för en mycket trevligt kväll. Och en extra kram till Johansson för att jag kunde crasha hos dig. ;)
Nu sitter jag på en hästgård en bra bit utanför Halmstad och är nervös inför imorgon... Men det får bli ett annat inlägg. :P God natt på er. <3
"Lät du henne komma närmre", "Falla fritt", "Jag kan inte skilja på"... Det slutar aldrig träffa mitt i prick. Det är så underbart men samtidigt nästan lite... läskigt?
Tisdag förmiddag - skickar in en arbetsansökan. Tisdag eftermiddag - blir uppringd av Företagsgruppen och blir inbjuden att komma på intervju följande morgon. Onsdag morgon - går på arbetsintervju... (första tanken när jag kommer innanför dörren är: "Wow, HÄR vill jag jobba!" och sista tanken när jag lämnar byggnaden är: "Shit, jag VILL HA det här jobbet!") Torsdag eftermiddag - blir uppringd av Företagsgruppen:
- Är du fortfarande intresserad av jobbet? - Ja absolut! - Kan du börja på måndag klockan tio?
HELL YEAH! :D
Från och med nästa vecka ska jag sälja det här till företag runt om i landet som en del av säljteamet på Företagsgruppen! Jag håller alla tummar för att de kommer bli superbra för jag vet inte när jag log så här mycket senast, som jag har gjort idag! Imorgon firar jag med Soulmate (skumpa, vin och Berså), helgen firas med roadtrip (med Vivere mot plattland)... Sen börjar allvaret, ÄNTLIGEN!
Massvis med tack till alla som gratulerat och kramat mig idag. ;) Och speciellt till "Om någon förtjänar detta så är det du." - det värmde enormt!
- Men blah va jag vill hitta på något. Hade det varit ljust ute hade jag sprungit en runda i skogen.
- Men du kan ju ta en stor ficklampa och gå ut i mörkret?
- En stor strålkastare då, ja e ju mörkrädd...
- Har ni ingen strålkastare då? - Jo i garaget men de e ju sån jobbig kabel till den så då kan ja inte springa så långt.. får springa i cirklar i så fall.
- Funkar väl det med? :PCrazy woman running! Hade varit kul att se :D
Inom loppet av några timmar hände flera saker, inte stora direkt, men små och några större. Men saker som gett mig massa ny energi och glädje!
1) Spaghetti Carbonaran jag komponerade ihop blev fantastisk god! 2) Jag blev uppringd och inkallad på arbetsintervju till imorn morgon, på ett företag som känns väldigt spännande! 3) Vivere ringde och gjorde helgens plan definitv och det kommer bli underbart att komma iväg några dagar! 4) Jag har lyssnat igenom nya Hanson-låtar och nu går det upp för mig... En ny EP är faktiskt på väg!!! DET, om inget annat, gör mig lycklig!
Kolla in "World's on fire" på youtube, iz awesome possum. /Jenitz
Jag vaknade i morse, spydde på hemmets fyra väggar och tog bilen ut till Säveån för lite seriös tankerensning. Kanske inte den bästa platsen men det är så fint därute så det går inte att låta bli. Och fasen vad skönt det var. Jag satt på en klippa i över en timma och bara stirrade ut på vattnet. Helt underbart... Nästan ett år har gått sen jag var där senast, men där ute var det precis som att tiden stått still. Skönt. Våren verkar äntligen vara på väg!
Hela min dag har haft ett genomgående tema. Oavsett vilken söt liten människa jag pratat med så har de vart samma tankar, både i skämtsamma toner och i djupare diskussioner och funderingar. Men det känns galet komiskt ändå. I wonder how, I wonder why, yesterday you told me 'bout the blue blue sky... Jag tror jag är trött. Tråkigt nog är jag för trött för att sova. Alltså blir det forsatt konverserande med diverse muppar.
Isolation is not good for me Isolation I don't want to sit on the lemon-tree I'm steppin' around in the desert of joy Baby anyhow I'll get another toy And everything will happen and you wonder
Just'e! Tusentals pussar och kramar till Bosse som fyller tjugo år ung idag. :D Hoppas du får en fin dag, en liten gåva fås vid nästa permision, som utlovat. ;)
Det här inlägget är ett sådant som hotar att bli fruktansvärt långt, om jag låter mig själv spinna på. Men jag ska försöka dra i tyglarna innan det blir en halv roman.
Igår träffade jag en gammal vän och även föredetta pojkvän, som jag inte sett på två år... Jag borde förstått att mötet skulle resultera i lite pikar mellan raderna för det som hände... Och en massa grävande i det förflutna, just eftersom vi inte setts på så länge. Jag satt där och insåg hur mycket som faktiskt hänt. Och om inte annat, hur otroligt mycket jag har förändrats på två år.
Den här människan har och har alltid haft förmågan att få mig att se allt på svart och vitt. Antingen är det eller så är det inte. På gott och ont. Återigen frågade han mig varför jag står ut med saker som jag inte borde stå ut med. Varför jag återigen befinner mig i en situation där jag styr in mina känslor på en väg som verkar totalt enkelriktad. Och inte vet jag. Jag hävdade bestämt att sitatuionen inte alls är lik den som jag var i, i våras. Han hävdade starkt motsatsen. Kanske är det så att man upprepar saker och ting, bara med olika personer och i olika stadier i livet. Har jag bara otur? Eller kommer det förändring? Hur länge vågar man vänta och hoppas? Kanske har man ett inrutat mönster och ett sätt att reagera på utan att man är medveten om det, som gör att man hamnar på liknande ställen hela tiden. Typ känslor som bara går åt ett håll... Enkeltriktat.
Kanske har jag äntligen fått en nära vän tillbaka. På vägen har jag lärt mig att man inte ska bli ihop med nära vänner. För hur mycket man än försöker så förstörs vänskapen när någon blir sårad. Och inte förrän nu, två år senare, kan jag till fullo förstå vad jag gjorde. Jag hade inget val och det finns inga bra sätt att göra det på. Men nu förstår jag.
Men nu är det vår i luften och det får mig att minnas massa annat. Och solen fyller mig med glädje! Så imorgon tänker jag åka ut antingen till Älvlea eller Säveån och bara njuta. Kanske ta några foton men mest bara njuta av solen och lugnet.
Jag vill spara massa pengar och resa till vintern, i gott sällskap. Thailand ligger högt på listan... Vem följer med mig till paradiset på jorden, där allt och alla bara är, bara funkar, andas och lever fullt ut...? /Jenitz
Till er som fundilerar på vad min annars-så-missuppfattade-tatuering står för... Det är detta det hela handlar om. Musik. Passion. Och en j-vla massa kärlek.
For some, music is not just a pasttime, It's an undeniable fact of living, A blissful slavery of mind, body, and soul. To rise above the ashes of mediocrity is rare, Yet the gift of song is freely handed out to anyone who cares to receive it, Instantly shattering our daily drudgery.
The path to pursue more than the usual, More than what is safe and known, Is wrought with time-sharpened jagged blades that cut deep, Blocking many from the road to something greater, Beyond the stunted imagination of their peers.
Within the veins of the few, Passion fills every sinew with a sweet unquenchable purpose, Calming the fear of those treacherous paths. Through each slice burns and bleeds, Still they take each cut And wear the scars with pride to signal their choice, That undying pursuit of greater joy within every chord.
Så går det några dagar. Så händer det saker, det samtalas och funderas. Och helt plötsligt funderar jag på att kanske rucka lite på min nyligen utlagda framtidsplan. Skjuta på allt lite till, njuta av annat lite till. Damn it, I don't know.
Igår sjöng jag högt på vägen till bussen... "Där jag gick sönder och gav bort mig själv till andra bit för bit När jag var klar fanns inget kvar, jag vände inåt och kom ut Som nånting, nytt nått ljust jag hade velat visa upp för dig Men du var färdig klar och vidare sa ”tack men nej” - Det här var åren när jag sa JA till allt utan förbehåll Det ledde bara till problem som var långt bortom min kontroll Linjen är tunn och alltid nära till allt som är grönt och grant Rim och reson, bot och bättring. Ge mig en chans till jag kan - Om några år kan vi springa på varann och säga "så illa kan det gå" Aldrig rätt tid, aldrig rätt plats. Aldrig rätt tid aldrig rätt plats. Det kommer aldrig finnas nått som heter rätt tid, rätt plats."
Det skulle ju bara inte funka utan musiken, inser jag för hundratusendegången i mitt liv. ^^ /Jenitz
Samma öron men med olika skäl In och ut bakom "hej" och "farväl" Krunegård följer mig, år efter år Läkt som ett ärr eller öppet blodigt sår
"Och jag var kär och du var kär Och jag stod här och du stod här Hisnande tankar som vi båda tänkte Jag tänker dom nu, men vad tycker du? Vad hoppas du? Vad önskar du vad vill du? Är du rädd? Är det så? Du är rädd? Du är rädd?
Om du är rädd, sluta med det Om du är bränd och rädd lägg av med det Lita på mig börja med det Lita på mig sen får vi se"
"Värsta störd, ha! Killen är helt skev. Det är mig dom kallar Smutser."
Vivere och jag hade precis kickstartat dagen på Espresso House när fick jag ett sms av Lontra, där hon bad mig ta med ett exemplar av Nöjesguiden till henne. Brevid mig låg en hel hög av denna vara, varav jag snabbt nappade åt mig två exemplar. Resterande tid av fikastuden spenderade jag sedan med att planlöst bläddra igenom tidningen i jakt på något intressant. Lite Salem, lite Name the Pet, lite av varje. Men höjdpunkten kom när jag slog upp sida 34 och såg en välkänd nuna i en reklamannons för Holmens Herrekipering. Vem, om inte Herr Harhjärta, Smutser, allas vår käre Kristian Anttila. Det om inget annat satte ett leende på läpparna.
Resten av dagen spenderades sedan med Cherry och Lontra på Franks efter att jag och Lontra vart och tagit emot nycklarna till hennes första egna lya. En fint val måste jag få säga och jag ser fram emot alla goa stunder som komma skall inom de fyra väggarna. :)
Vissa dagar hoppar tankarna runt så jag blir helt snurrig. Saker från mitt förflutna har kommit upp till ytan och det gör att jag (om)värderar det som är nu, vilket är både positivt och negativt på sina olika sätt. När det som är komplicerade känns så fantastiskt bra som de gör just nu, så har jag så svårt att greppa varför det då inte kan bli helt okomplicerat. Jag står fast vid att allt är så svårt som man själv gör det, varken mer eller mindre. Det är synd att min egen vilja och beslutsamhet inte alltid räcker till men man är inte alltid ensam om alla beslut, på gott och ont. Något annat jag tänkte mycket på det senaste är att... När jag sålde min häst så fick jag höra det vanliga, att det kommer kännas bättre med tiden och ett tag gjorde det nog det. Fast nu vet jag inte längre, för när jag verkligen tänker på det, så gör det bara ondare och känns mer och mer tomt för varje dag som går. Jag älskar min Joyride över allt annat och ingen människa kommer någonsin kunna ge mig det han gav mig. Jag drömmer om att han är min igen. En dag kommer han vara det.
Tills dess kommer jag sakna honom och älska honom på avstånd. Det lugnet och den tryggheten jag kände hos honom saknar jag med varje cell i min kropp och jag känner mig faktiskt vilsen. När allt ställs på sin ända vill jag bara åka ut till hans box och göra som jag gjort så många gånger. Begrava ansiktet i hans mjuka päls, känna hans mjuka mule mot min kind, hans varma andetag mot mitt hår och glömma världen. Nu är det bara såret i mitt hjärta som talar om för mig vilket misstag jag gjort. Min lilla Jojski-pojski. :) <3
Det här är mitt andrum, min plats att låta hjärnan och händerna pränta ner det som läpparna inte kan forma. Vare sig det är lyckliga eller sorgsna ting så är det i alla fall sådant jag vill få ur mig. Jag hoppas du finner något att läsa som kan få dig att le eller kanske känna igen dig. Välkommen.
