Enlighten me please
Vissa dagar hoppar tankarna runt så jag blir helt snurrig. Saker från mitt förflutna har kommit upp till ytan och det gör att jag (om)värderar det som är nu, vilket är både positivt och negativt på sina olika sätt. När det som är komplicerade känns så fantastiskt bra som de gör just nu, så har jag så svårt att greppa varför det då inte kan bli helt okomplicerat. Jag står fast vid att allt är så svårt som man själv gör det, varken mer eller mindre. Det är synd att min egen vilja och beslutsamhet inte alltid räcker till men man är inte alltid ensam om alla beslut, på gott och ont.
Något annat jag tänkte mycket på det senaste är att... När jag sålde min häst så fick jag höra det vanliga, att det kommer kännas bättre med tiden och ett tag gjorde det nog det. Fast nu vet jag inte längre, för när jag verkligen tänker på det, så gör det bara ondare och känns mer och mer tomt för varje dag som går. Jag älskar min Joyride över allt annat och ingen människa kommer någonsin kunna ge mig det han gav mig. Jag drömmer om att han är min igen. En dag kommer han vara det.
Tills dess kommer jag sakna honom och älska honom på avstånd. Det lugnet och den tryggheten jag kände hos honom saknar jag med varje cell i min kropp och jag känner mig faktiskt vilsen. När allt ställs på sin ända vill jag bara åka ut till hans box och göra som jag gjort så många gånger. Begrava ansiktet i hans mjuka päls, känna hans mjuka mule mot min kind, hans varma andetag mot mitt hår och glömma världen. Nu är det bara såret i mitt hjärta som talar om för mig vilket misstag jag gjort.
Min lilla Jojski-pojski. :) <3
/Jenitz
Något annat jag tänkte mycket på det senaste är att... När jag sålde min häst så fick jag höra det vanliga, att det kommer kännas bättre med tiden och ett tag gjorde det nog det. Fast nu vet jag inte längre, för när jag verkligen tänker på det, så gör det bara ondare och känns mer och mer tomt för varje dag som går. Jag älskar min Joyride över allt annat och ingen människa kommer någonsin kunna ge mig det han gav mig. Jag drömmer om att han är min igen. En dag kommer han vara det.
Tills dess kommer jag sakna honom och älska honom på avstånd. Det lugnet och den tryggheten jag kände hos honom saknar jag med varje cell i min kropp och jag känner mig faktiskt vilsen. När allt ställs på sin ända vill jag bara åka ut till hans box och göra som jag gjort så många gånger. Begrava ansiktet i hans mjuka päls, känna hans mjuka mule mot min kind, hans varma andetag mot mitt hår och glömma världen. Nu är det bara såret i mitt hjärta som talar om för mig vilket misstag jag gjort.
Min lilla Jojski-pojski. :) <3
/Jenitz
