Bit ihop
Nu för tiden får jag verkligen stålsätta mig för att åka till jobbet. Jag räknar minuterna tills jag kan gå hem, minuterna till jag får träffa vännerna, ser folk, ge mig ut på äventyr, hitta nytt (acceptabelt) jobb. Min buss går om några minuter och jag stålsätter mig... Biter ihop och försöker se ljusglimtarna innan klockan är fyra och jag är fri igen.
Jag hoppas verkligen att facket kan hjälpa oss... Och att jag hittar något nytt snart så jag kan ta mitt pick och pack och aldrig se tillbaka.
Trodde aldrig jag skulle längta efter plugget, men shit vad jag längtar till hösten!!!
/J
