Allmänt (miss)nöjd. Eller?
Hmm. Jag vet inte hur jag ska formulera det är inlägget för att det inte ska missuppfattas. Men jag känner mig aningen instabil för tillfället. Saker och ting har känts så bra det senaste. Jag har känt mig nöjd med mitt liv trots att jag är arbetslös, bor hemma, att vissa saker gått käpprätt åt fanders. Nöjd för att många andra saker funkar bra, kanske till och med bättre än de gjort på länge. Ändå kan jag börja gråta bara sådär. Av löjliga småsaker. Som att det inte finns någon god mat i kylen, att folket tittar på tråkiga tv program, av låtar eller tv serier eller vad som. Av ren saknad efter Thailand, efter känslan att bara vara totalt tillfreds med allt. Jag vill ändå säga att jag mår bra. För det gör jag! Så glad som jag vart det senaste vet jag inte när jag var sist, bortsett från Thai. ;)
Alla har vi ju våra små fläckar här och var men det är inget man inte kan leva med? Ibland får man bara acceptera saker o ting fastän man inte vill (till en viss gräns, ja jag vet.) Ändå blir jag så känslig ibland och det stör mig. Dessutom har min kära mor börjat vaka över mig som en hök gällande maten, igen. Med rätta kanske, men det stör mig det med. Jag vill tro att jag är gammal nog att kunna sköta en så basal sak själv. Men det är också något... något som aldrig hänt innan. Sist jag ställde mig på vågen, då grät jag. Jag fattar inte. Jag måste äta mer dock, det fattar jag. Men jag tror seriöst det är vädret som spökar för mig. Det är stört omöjligt att behålla all energi och gnista genom all kyla och allt mörker. Vinter-instabilitet? Kan det vara något? ^^
Något jag faktiskt är väldigt nöjd över är att min plan för framtiden börjar klarna lite. I alla fall detta året ut och något år eller två framöver. Jag börjar komma fram till vad jag vill. Hur det blir ligger inte helt i mina egna händer (å andra sidan, hur ofta gör det det?)men jag har äntligen några mål att kämpa mot. De kanske ändras på vägen, vem vet. Men jag vet vart jag ska börja. Det gör mig tillfreds.
/Jenitz
As long as the laughters conquerer the tears. :]
Alla har vi ju våra små fläckar här och var men det är inget man inte kan leva med? Ibland får man bara acceptera saker o ting fastän man inte vill (till en viss gräns, ja jag vet.) Ändå blir jag så känslig ibland och det stör mig. Dessutom har min kära mor börjat vaka över mig som en hök gällande maten, igen. Med rätta kanske, men det stör mig det med. Jag vill tro att jag är gammal nog att kunna sköta en så basal sak själv. Men det är också något... något som aldrig hänt innan. Sist jag ställde mig på vågen, då grät jag. Jag fattar inte. Jag måste äta mer dock, det fattar jag. Men jag tror seriöst det är vädret som spökar för mig. Det är stört omöjligt att behålla all energi och gnista genom all kyla och allt mörker. Vinter-instabilitet? Kan det vara något? ^^
Något jag faktiskt är väldigt nöjd över är att min plan för framtiden börjar klarna lite. I alla fall detta året ut och något år eller två framöver. Jag börjar komma fram till vad jag vill. Hur det blir ligger inte helt i mina egna händer (å andra sidan, hur ofta gör det det?)men jag har äntligen några mål att kämpa mot. De kanske ändras på vägen, vem vet. Men jag vet vart jag ska börja. Det gör mig tillfreds.
/Jenitz
As long as the laughters conquerer the tears. :]
