Jenitz.blogg.se

Liar, liar, pants on fire

Hon är nog ganska bra på att ljuga för sig själv. Att intala sig att det är finfint och hon gör rätt val hela tiden och att det känns bra. Men det gör nog inte det. Eller, det är ju kanske inte hon som gör alla val men vissa saker rår man ju inte på. Man måste bara anpassa sig när det finns en annan part inblandad.

Är det inte konstigt? Hon har känslor för honom och är beredd att göra vad som helst för att få det att funka. Hon kan känna hur mycket som helst och vilja hur mycket som helst, men det spelar absolut ingen roll. Han har all makt att ta bort allt det, i en enda handvändning. Oavsett vad hon tycker. Det spelar liksom ingen roll. Även om han bryr sig om henne så gör det ändå ingen skillnad. För han ska ju inte tvingas vara med henne om han inte vill det. Men hon tvingas gömma och glömma, stoppa undan allt det där hon känner och intala sig att det blir bra. Med tiden.

Hon vet hur det är från andra sidan med. Det fanns ju en tid då hon ryckte ut någons hjärta och stampade på det. Kände sig låst och tvingad för att hon var älskad. Och bad att den personen bara skulle gå vidare. Nu vet hon.

Hon vet inte vad hon vill få sagt riktigt. Mer än att hon saknar honom som in i helvete. Fast det låtsas hon såklart inte om. Och hon säger det inte högt. Hon är lite (läs: mycket) arg på sig själv för att hon var naiv och blind. Times two. Och skyller allt på sin tysthet och oförmåga fast hon vet att det inte är sant.
Men mer än det låtsas hon inte om det. Hon har bestämt att det inte får finnas längre. Bara bakom stängda dörrar och aldrig genom ord.
Men hur fel det än är här och nu och med allt, så kan hon ändå inte stänga av allt. Inte bara sådär. Längre fram kanske. Fast hon vill ju inte! Men det är nog mycket för att hon faktiskt inte riktigt förstår heller. Utan att klandra så förstår hon inte varför det inte kan vara så fint att "det är så enkelt som man gör det" och "vill man något så går det".
I alla fulla fall... Så finns han i hennes tankar och hon saknar varje del av allt. Fast hysch, det låtsas vi inte om.

Istället tar vi en dikt till: