Kakbrist
Idag har varit en riktigt trevlig dag. Det är skönt med goa, glada människor när man behöver skingra tankarna helt enkelt.
Dagen började med turbofart i stallet. När jag var tillbaka efter att ha lämnat pappas bil på service kom Anna och vi tog en härlig och snabb skrittur på Bernie och Franz. Fyra timmar efter jag steg upp ur sängen flög jag åter ut ur huset, nyduschad och fin och redo för dagens äventyr. ;)
Efter att ha städat hos min lilla tant fick jag en sån där dum impuls och körde utan att tänka på riktigt vart jag körde. Fast jag hade målet klart framför mig. Jag vet inte varför men ibland när jag behöver släppa saker så behöver jag vissa platser att släppa det på. Där jag själv kan släppa på tårar, ilska, allt sånt. Så jag satt i bilen, tänkte allt jag inte kunnat säga, saknade så många saker så otroligt mycket. Och bara... släppte ut allt.
Vid Domkyrkan mötte jag en Mathias som inte riktigt visste vilket håll han skulle kolla åt? :P När vi väl lokaliserat Markus irrade vi runt på stan en stund, innan vi (läs: Mathias) bestämde att vi skulle gå till Tintin. Mat, mat, mat! Och sedan paj, paj, kaka! Detta blandat med goa skratt och många olika samtalsämnen. Efter några timmar körde jag hem Mathias och det blev en del goa skratt såväl som några ord som värmde ordentligt. Vad skulle man göra utan alla sina vänner, som verkar finnas där oavsett vad, oavsett när, oavsett hur?
Kvällen avslutades verkligen med pricken över i:et när Titti kom hem med jättefin sushi åt oss båda. Mums!
Nu gör soldaten mig förbryllad. Lördagen känns lite oviss känner jag. :P Men underhållande är det och resonemang verkar finnas till världens ände.
Jag borde för övrigt gått och lagt mig för länge sedan.
Så nu är det mer än dags... Puss på er.
/Jenitz
Dagen började med turbofart i stallet. När jag var tillbaka efter att ha lämnat pappas bil på service kom Anna och vi tog en härlig och snabb skrittur på Bernie och Franz. Fyra timmar efter jag steg upp ur sängen flög jag åter ut ur huset, nyduschad och fin och redo för dagens äventyr. ;)
Efter att ha städat hos min lilla tant fick jag en sån där dum impuls och körde utan att tänka på riktigt vart jag körde. Fast jag hade målet klart framför mig. Jag vet inte varför men ibland när jag behöver släppa saker så behöver jag vissa platser att släppa det på. Där jag själv kan släppa på tårar, ilska, allt sånt. Så jag satt i bilen, tänkte allt jag inte kunnat säga, saknade så många saker så otroligt mycket. Och bara... släppte ut allt.
Vid Domkyrkan mötte jag en Mathias som inte riktigt visste vilket håll han skulle kolla åt? :P När vi väl lokaliserat Markus irrade vi runt på stan en stund, innan vi (läs: Mathias) bestämde att vi skulle gå till Tintin. Mat, mat, mat! Och sedan paj, paj, kaka! Detta blandat med goa skratt och många olika samtalsämnen. Efter några timmar körde jag hem Mathias och det blev en del goa skratt såväl som några ord som värmde ordentligt. Vad skulle man göra utan alla sina vänner, som verkar finnas där oavsett vad, oavsett när, oavsett hur?
Kvällen avslutades verkligen med pricken över i:et när Titti kom hem med jättefin sushi åt oss båda. Mums!
Nu gör soldaten mig förbryllad. Lördagen känns lite oviss känner jag. :P Men underhållande är det och resonemang verkar finnas till världens ände.
Jag borde för övrigt gått och lagt mig för länge sedan.
Så nu är det mer än dags... Puss på er.
/Jenitz
