En obekvämare sanning
Ens vänner än de enda som kan säga precis hur det är. De som känner en och de som vet.
Någon sa något till mig idag som var ren sanning, men som gjorde ganska ont att höra ändå. Mest för att jag insåg hur fel många saker blivit det senaste.
Så jag försöker mig på en kort förklaring, för att min tro på mig själv inte ska gå under helt. Min tro på att jag är en god människa som alltid vill det bästa för alla, helst även framför mitt eget bästa.
Det är bara det att som det är just nu... Så som jag känner mig just nu... Jag gör eller säger saker som inte är "jag". Eller säger saker som jag sedan inte gör. Eller gör saker som jag sagt att jag inte ska göra. Ni fattar.
Det blir fel för att huvudkontoret inte riktigt funkar. Jag tänker efter jag handlar och söker efter saker som jag inte riktigt vet själv vad det är. Och det blir uppenbarligen fel.
Jag tror jag fick ett litet uppvaknande idag i alla fall. Jag är tacksam för det, tacksam så att jag får tårar i ögonen. Men samtidigt är jag orolig, att jag skapat en bild av mig själv det senaste, som absolut inte stämmer överrens med hur jag är som person.
Det som gör mest ont är dock att jag svek mig själv. Jag lovade mig själv något som jag inte höll. Fast, jag vet inte ens om det var mig själv jag gav ett löfte, när jag tänker efter. Jag kanske bara lovade alla andra att inte vara dum igen, mendan jag själv bara sökte efter minsta gnutta trygghet, omtanke. Vad som helst. Jag fick ju det jag sökte men det blev ändå fel. Fel för att jag lovat andra att se till mitt eget bästa och göra kloka val. Det gjorde jag kanske inte. Även om jag faktiskt inte är ångerfull.
Skönt att allt är så lätt och enkelt ibland. Suck. Men dagens sanning från mig är i alla fall att ärlighet varar i längden. Det gör kanske ont men till syvende och sist så är det lättast att bära med sig. Du som sa sanningens ord till mig idag vet vem du är. Och jag är tacksam för det.
Det gav mig en rejäl tankeställare över något som jag tidigare bara skrattat åt.
Tack.
/Jenitz
Någon sa något till mig idag som var ren sanning, men som gjorde ganska ont att höra ändå. Mest för att jag insåg hur fel många saker blivit det senaste.
Så jag försöker mig på en kort förklaring, för att min tro på mig själv inte ska gå under helt. Min tro på att jag är en god människa som alltid vill det bästa för alla, helst även framför mitt eget bästa.
Det är bara det att som det är just nu... Så som jag känner mig just nu... Jag gör eller säger saker som inte är "jag". Eller säger saker som jag sedan inte gör. Eller gör saker som jag sagt att jag inte ska göra. Ni fattar.
Det blir fel för att huvudkontoret inte riktigt funkar. Jag tänker efter jag handlar och söker efter saker som jag inte riktigt vet själv vad det är. Och det blir uppenbarligen fel.
Jag tror jag fick ett litet uppvaknande idag i alla fall. Jag är tacksam för det, tacksam så att jag får tårar i ögonen. Men samtidigt är jag orolig, att jag skapat en bild av mig själv det senaste, som absolut inte stämmer överrens med hur jag är som person.
Det som gör mest ont är dock att jag svek mig själv. Jag lovade mig själv något som jag inte höll. Fast, jag vet inte ens om det var mig själv jag gav ett löfte, när jag tänker efter. Jag kanske bara lovade alla andra att inte vara dum igen, mendan jag själv bara sökte efter minsta gnutta trygghet, omtanke. Vad som helst. Jag fick ju det jag sökte men det blev ändå fel. Fel för att jag lovat andra att se till mitt eget bästa och göra kloka val. Det gjorde jag kanske inte. Även om jag faktiskt inte är ångerfull.
Skönt att allt är så lätt och enkelt ibland. Suck. Men dagens sanning från mig är i alla fall att ärlighet varar i längden. Det gör kanske ont men till syvende och sist så är det lättast att bära med sig. Du som sa sanningens ord till mig idag vet vem du är. Och jag är tacksam för det.
Det gav mig en rejäl tankeställare över något som jag tidigare bara skrattat åt.
Tack.
/Jenitz
