Hallå eller! Hur goa människor kan man ha runt sig egentligen? :D
Jevla go dag idag. Jag o Järlebrant startade med en liten roadtrip till Svensk Ridsport där vi inhandlade diverse nödvändiga saker. Reslutat - om några veckor anländer mina Cavallo Talent stövlar! Love it!
På torsdag... på torsdag... på torsdag... Within the veins of the few. /J
I wanna boom bang bang with your body yo, gonna rock u rock u like a rodeo...
NRJ in the park med sötnowsarna Taylor och Järlebrant idag efter en sickness dag i stallet. Kaos kaos kan man säga. Hästar som rullar i lera, andra i spån, järnskor som vrids och lossnar (typ). Och ovan på det, tre fuckfaces som ena stunden suckar, andra stunden skrattar åt att allt bara är så knäppt ibland. Och sen alla fjortisar på Liseberg. Goa skratt vart de iaf och två väldigt fina pojkar vid namn Hassle och Seebach.
Go dag, härligt härligt livet e ibland. Imorn ska de fanimej firas då lilla barnet har fyllt tjugo! So watch out, the gang gör stan osäker imorn! Woot woot the munchkins are loose!
Närå, inte de minsta trött.. Sova lite kanske? Så man orkar svänga de lurviga natten lång imorn? Oh yeeh!
Alla dessa citat. Alla dessa meningsfulla meningar. Alla dessa ord jag försöker få ihop till något mer kompakt, som sedan kan bli något fyiskt. Ja, en tatuering. Men det finns så mycket. Jag skulle kunna täcka hela kroppen.
Men... ändå. Varför vill jag tatuera mig? Är det för budskapets skull, eller för min egen? Vad är det jag så desperat vill få ut till allas beskådan? Jag har inga svar på detta, men kanske är det just det som också håller mig vaken rätt många timmar?
Det finns en del saker i bagaget som jag försöker packa undan, låtsas som det inte finns och intala mig själv att jag har gått vidare. På en uteservering, med en öl i handen, pratade jag och en nära vän om detta i helgen. Och något som slog mig i magen var meningsutbytet som följer: "I don't know how to get over this..." "You won't. You'll just learn to live with it."
Nu tror du säkert att jag hoppas på nåt som aldrig ska bli av Men jag har aldrig lyssnat när du lovat aldrig ställt några krav
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig Jag kan inte skilja på om jag vill va med dig Jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig Jag kan inte skilja på om jag vill skada dig Men du om nån borde förstå att man inte gör såhär mot mig
Jag vet precis vad du känner fast du inte sagt ett ord Du har viljan att bli större men här är du redan stor
Om jag bara kunde få sitta där, visa alla dessa ord och känna trygghet. Att säga allt som aldrig blev sagt och få höra allt som aldrig kom ut.
But why waste time waiting for change that won't come, when life is happening all around you. So that's it, jag tar en ny risk och inväntar hoppfullt nästa vecka. Först några fantastiska dagar i Rom under helgen, och sedan får tiden utvisa resten. :)
This is what it's all about. I miss it sooo much...
För övrigt så sitter jag här och tänker på allt möjligt. Helgen som var, långhelgen som kommer, dagarna efter helgen. Det är lite segt när det finns saker man vill men inte kan prata om... Inte kan för att det är svårt, för att risken finns att fel personer får höra det, för att orden kanske påverkar något åt fel riktning. Och då är det kanske inte heller så smart att skriva om det här. So...
Jag fortsätter istället att ha totalt ångest och hjärtstillestånd över en alldeles för stor spindel som kryper omkring nere i källaren! USCH!!!
Tack vare en prima utgång igår och en relativt sömnlös natt som följd, så får jag nog beskriva mig själv som ganska övertrött en dag som denna. Att då tala i telefon i cirka två timmar utan att 1) flumma över och 2) idiotförklara mig själv visade sig vara en större utmaning än jag trott. Med självförtroendet på topp, yes sir.
För att citera mig själv:
"Jag hoppas det regnar när jag är i Italien... ... ... ... Alltså... inte där. Här hemma."
"Ska jag orka kräla över till sängen..?" "Det är ju bara att rulla över." "Men datorn då....? Den står ju på min mage?" "Lyft den åt sidan?" "Ah.."
"Hänger du med?" "Meh, ja.. jag är inte HELT dum i huvudet..." "Inte helt alltså?"
"Jag sitter på facebook..." "Sitter du PÅ facebook?"
M, your bridges are burning all the thirty miles between here and there. ;*
Btw, Conrad blev klass 1 föl på fölvisningen idag. Och jävlar i gatan, ursäkta språket, så sjukt gaaalet snygga han och Ramina var. Stolta var vi tvåbenta som stod (och sprang) bredvid!
"Just a picture and a feeling and a face ... Just one breath is a million sighs"
"To the world, you may be one person. But to one person, you may be the world"
"There's still rules to break and this music is just a place to hide. Isn't it just a game we play"
"Ngi ne themba (I find hope in what eyes don't see)"
For some music is not just a pasttime It's an undenyable fact of living A blissful slavery of mind, body and soul Within the veins of the few, passion fills every sinew And so they say, watch me bleed
Av de killar jag träffat... som verkat geniunt intressanta, som vart lätta att prata med, som verkar bry sig på riktigt och som bara är fruktansvärt trevliga... Varför ska dom envisas med att befinna sig i, i närheten av eller på väg mot huvudstaden? Varför inte runt hörnet liksom?
Egentligen har jag inte tid att blogga, speciellt inte eftersom mitt internet fuckar något fantastiskt!
Men jag måste hinna säga att: 1) Jag ska rida Ramina för David Hunt imorn! Spännande, ska bli väldigt intressant! 2) Jag längtar som ett as till Rom med Jaiba! 3) Jag blev träffad som blixten av Goo Goo Dolls idag - "I don't want the world to see me, 'cause I don't think that they'd understand. When everything's made to be broken, I just want you to know who I am." Vad innebär det egentligen när man konstant faller tillbaka i gamla spår? "I generally avoid temptation unless I can't resist it..." Hur galet sant är inte det då? Eller är de bara jag som har fruktansvärt dålig självdiciplin emellanåt? ^^
I alla fall! Måste äta, måste sova, måste ladda inför en intensiv halvtimma på hästryggen imorn!
Livet går fanimej upp och ner ibland, men det är bara att sträcka på sig, hålla huvudet högt och ta till sig de goda stunderna. KLYSCHA! Dock stämmer dom ofta ganska bra.
"Do we search for lessons just to lesson the pain?"
Tittar på SATC. Kanske inte den djupaste serien i världen, men ibland får man sig en tankeställare även där.
När vi blir sårade, söker vi då efter ett "jag har lärt mig av mina misstag" för att rättfärdiga och/eller dölja smärtan? Jag tror det. Eller, jag gör det i alla fall.
Men ärligt talat så har jag i alla fall lärt mig att inte ge fel personer alldeles för många chanser. Ord är bara ord och betyder egentligen inte så mycket förrän de omsatts i verkligheten.
Bästa helgen på länge med favoriterna ute i Valler. Helt underbart!
Innan jag åkte ut till Valler träffade jag min syster i stan, för att få min födelsedagspresent - "En överraskningsdag med skumpa och shopping." :D Prima! Jag hittade massa fint och Rom hägrade för mitt inre för varje plagg och assessoar jag provade... Det var ett tag sedan jag hittade saker jag är så nöjd med... Bästaste systra mi som ville göra detta! Och glaset skumpa på Palace var tip top!
Senare på kvällen, efter en ridtur på Ramina, blev Emma och jag misstagna för att vara ett lesbiskt par bland alla hillbillys och skanks på Combi. Hysteriskt roligt! Fröken Taylor klickade även med den engelska, homosexuella bartendern, som för övrigt försäkrade oss om att vi inte såg lesbiska ut... Gooood. ^^
Nästa kväll, efter en dag fylld med ridning och stallstädning, spenderades hos Martinssons med rosévin och spel. Funfunfun!
Rätt och slätt så har helgen vart perfekt och fylld av skratt! Måndag morgon kan ju heller inte börja bättre än frukost i solen med Franz's mamma och gammelmormor, trots att mormor (jag) hade attans ont i halsen. Love it. ;)
För tillfället sitter jag som planerat i Kortedala. Känns så skönt. Jag var hemma i typ tio minuter för att packa och det räckte jag steg innanför dörren för att jag skulle känna sån sjuk ilska och stress... Så jag stressade helt enkelt ihjälp mig för att komma därifrån så fort som möjligt. Sjukt. Kram på älskade mamma, men jag kan bara inte stanna.
And guess what, I'm not stuck in old thoughts, but am just curious about what's coming... Yey!
Det här är mitt andrum, min plats att låta hjärnan och händerna pränta ner det som läpparna inte kan forma. Vare sig det är lyckliga eller sorgsna ting så är det i alla fall sådant jag vill få ur mig. Jag hoppas du finner något att läsa som kan få dig att le eller kanske känna igen dig. Välkommen.
